Vad krävs för att en utländsk elektriker ska få jobba i Sverige?

Publicerad 31 maj 2021, 05:45 | Uppdaterad 3 jun 2021

Det är inte alltid enkelt att utöva ett kvalificerat hantverksyrke i ett annat land. Om det vittnar kommentarer som Elinstallatören fått efter artikeln om ”polsk standard”. Borde regelverk och auktorisation harmoniseras ännu mer än idag? Så här säger några av branschens experter.

Att kultur och tradition i hög grad styr val av arbetsmetod är känt. Men hur gör man för att navigera rätt bland reglerande lagstiftning och standarder?

En läsare berättar att hen fördjupat sig i Frankrikes regelverk inför elinstallationsarbete där. En slutsats blev att inte försöka finna motsvarande regelverk i Frankrike som i Sverige, och att det inte finns myndigheter liknande Elsäkerhetsverket i alla länder.

– Jag har många gånger varit nära att ge upp, men med EU:s tjänstedirektiv 2005/36/EG och 2013/55/EU i ryggen vet jag i alla fall att jag har lagen på min sida, säger läsaren som vill vara anonym.

”Man kan knappast kräva att andra EU-länder ska göra som i Sverige, men faktum är att många länder gör mer lika numera. Bland annat på grund av reformeringen som genomfördes mellan 2013 och 2016.”

Michell Andersson, specialist elsäkerhet hos Trafikverket.

Läs också:
Pratet om ”polsk standard” handlar om missförstånd

Bra att läsa på:
Hur ska jag kunna ­felsöka utan spänning?

Michell Andersson, som även sitter i tre svenska standardiseringskommittéer, menar att EU-direktiven fastställer vissa minimikrav.

Ett krav är att publicera gemensamt beslutade standarder. Om ett land inte implementerar en standard som röstats fram är det ett brott mot EU-lagstiftningen. Exempelvis ska europanormen SS-EN 50 110-1, om skötsel av elektriska anläggningar, vara antagen av alla länder som representeras i standardkommittén Cenelec.

– Men kvalifikationskraven är inte reglerade. Yrkeskvalifikationsdirektivet säger att om en individ blivit bedömd som kvalificerad att utföra arbete i ett EU-land ska samma individ bedömas som kvalificerad för samma arbete i alla andra EU-länder.

Hur auktorisation går till ser olika ut i olika länder. I Frankrike finns till exempel inga centrala krav på behörighet, utan det hanteras lokalt. Den som utför elinstallationsarbete måste även följa en kontrollplan och pricka av punkt för punkt. I Belgien kontrollerar en myndighet alla större installationsarbeten.

– Man kan knappast kräva att andra EU-länder ska göra som i Sverige, men faktum är att många länder gör mer lika numera. Bland annat på grund av reformeringen som genomfördes mellan 2013 och 2016, säger Michell Andersson.

Han tycker inte att det är nödvändigt att harmonisera regelverken ytterligare i dagsläget.

– Vi har ju det så kallade yrkeskvalifikationsdirektivet som omsatts till lagen 2016:145 och förordningen 2016:157 om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Utveckling pågår:
13 regeringsförslag som berör elbranschen

Finns utbildningar:
Så ska det bli lättare att valideras

Eftersom nationella avvikelser förekommer har en del länder infört rutiner för validering. I Sverige finns kurser för utländska elektriker som vill arbeta här i landet. Exempelvis hos Installationsbranschens utbildnings- och utvecklingscenter, Insu.

– Valideringen verifierar att personerna har kunskaper motsvarande gymnasiets el- och energiprogram och når en nivå av anställningsbarhet i Sverige. De flesta får även komplettera med en kurs i elinstallationsreglerna, säger Henrik Blomstedt, produktansvarig elsäkerhet hos Insu.

Ansökan om auktorisation görs hos Elsäkerhetsverket, som bedömer den sökandes dokumenterade kunskap och erfarenhet. Proceduren har tidigare fått kritik, eftersom ingen bedömning görs av praktiska kunskaper.

– Det är också gemenmans ansvar att läsa på själv, säger Henrik Blomstedt och tillägger att även arbetsgivare har ansvar enligt arbetsmiljölagen för att de anställda har rätt kunskaper.

De vanligaste frågorna kring utlandsjobb som kommer till Insu handlar om arbete i explosionsfarliga miljöer i Norge, exempelvis på oljeplattformar. Det hålls en del kurser kring det. Annars är utbildningarna mest inriktade på arbete i Sverige.

– Jag skulle gärna se fler harmoniseringsinsatser gällande auktorisation, behörighet med mera i olika länder. De nationella avvikelserna utgör hinder för tjänsteutbyte mellan EU-länder, säger den anonyma elinstallatören.

Mer om standarder går att läsa här.