Off grid i skärgården? Det fixar Olle och Jerry

Publicerad 8 mar 2022, 09:55 | Uppdaterad 28 apr 2022

Öarna saknar fast el – men sommargästerna vill ha alla bekvämligheter. Då rycker skärgårdselektrikerna på Furusunds El ut. ”230 volt och jordtag är inget för hemmapularna”

En brandgul decembersol segar sig upp över horisonten. Havet ligger blankt och öde.

– Det är ingen trängsel så här års, men du skulle ha sett i våras. Då var det helt galet med folk som flyttade ut under pandemin, säger Olle Österman, som styr servicebåten Elin bland kobbar och skär.

Elektrikern Sture Söderström, 74:
”Jag är numera den ende i den här landsändan som har kylbehörighet”

Läs också:
Ida Norström startade elfirma – direkt efter plugget

Elektrikern Olle Österman har behörigheten fartygsbefäl klass VIII. Foto: Daniel Roos.

Olle Österman är elektriker på Furusunds El och har behörigheten fartygsbefäl klass VIII. Idag ska han och kollegan Jerry Westerberg hinna med tre stopp hos kunder som saknar fast elförbindelse i Stockholms norra ytterskärgård.

De berättar om en stor förändring under hans 20 år på elfirman. Förr nöjde sig många fritidshusägare med enkla 12 voltssystem som de installerade själva. Någon solpanel plus ett batteri räckte kanske för belysning och att ladda mobiler, medan kyl och spis gick på gasol. Dagens generation är mer bekväm och vill kunna dammsuga, köra tvättmaskin och ladda datorn.

– Då krävs 230 volt och jordtag, och det är inget för hemmapularna. Många familjer vill även ha bra nätverk för att få med sig ungdomarna ut i skärgården eller för att kunna jobba på distans, säger Olle Österman.

Elin bränner över fjärden i 27 knop. Själv sitter jag inklämd bland kabelförpackningar, dosfräsar och annat smått och gott som kan behövas.

– Vi garderar oss alltid med lite extra materiel för att slippa upptäcka att vi saknar något därute, säger Jerry Westerberg.

Jobbet ute på öarna kräver planering även vad gäller vädret. Robusta Elin har visserligen goda sjöegenskaper och klarar ett tunnare istäcke. Men när vinden är starkare än 15 meter per sekund ger sig Olle och Jerry inte ut. Inte heller när det är kallare än minus 15 grader, för då riskerar båten att bli nedisad.

Servicebåten Elin är en Tärnskär T24. Foto: Daniel Roos.

När vi närmar oss första kundens brygga saktar Olle in rejält. Farvattnet runt ön är fullt med grynnor, och det är lågvatten. En bit upp på land skymtar en liten vindsnurra på 400 watt bredvid två stativ med frostiga solpaneler på sammanlagt 3 kilowatt. Här finns ett av de mest avancerade off grid-system som Olle hittills har installerat.

– Du får tänka på vad du säger, varnar han lite skämtsamt när vi kliver in i teknikrummet som har övervakningskamera och -mikrofon precis innanför dörren.

Bland installationerna finns tre stycken 5 kilowatts växelriktare, blysyrabatterier på cirka 1 500 Ah och en avsaltningsanläggning. Batterierna laddas dels med el från den lilla sol- och vindanläggningen, dels av en dieselgenerator som står runt knuten. Generatorn brummar i gång när batteriladdningen sjunker under en viss nivå, och det sker garanterat under såna här solfattiga vinterdagar med svag vind.

Dagens uppgift för Jerry är att förstärka wifinätet med en ny accesspunkt.  Olle fixar en provisorisk inkoppling av en armatur på bryggan och installerar sedan en Plejdpuck i elcentralen för att kunna fjärrstyra belysningen.

– Plejd har underlättat nåt enormt för oss elektriker, och jag har installerat hundratals puckar de senaste åren. Men jag är väl lite gammaldags och tycker egentligen bäst om trådade system, säger han.

Även Jerry är lite kluven till de ljusblå puckarna.

– Mitt hjärta klappar för smarta hemlösningar, och trådat är stabilt, oberoende av leverantör och ger mer jobb för oss elektriker. Men det är inte många som väljer KNX ute på öarna, konstaterar han.

Det börjar bli lunchdags, men Olle har stött på patrull. Jordfelsbrytaren råkade lösa ut när han kopplade in bryggarmaturen, och nu krånglar dieselgeneratorn. Den vägrar att starta automatiskt när batteriernas laddning sjunker. Det är bekymmersamt eftersom batterierna kan ta stryk om de laddar ut för mycket.

Olle trycker på paneler och knappar. Han får support på telefon av företaget som installerat dieselgeneratorn. Inget hjälper. Leverantören måste kontaktas, men företaget finns i Italien och deras support talar dessvärre inte så bra engelska. I väntan på mejlsvar äter vi våra lunchlådor och hoppar sedan i båten för att fara till de andra två kunderna.

Framme vid nästa brygga lassar Olle och Jerry armaturer, verktygsväskor och trappstege på en dragkärra.  

– Nu får man lite vardagsmotion igen, säger Olle och greppar handtagen.

Har du bil kan du backa ända fram till kundens trapp men för oss är det halt, kallt och ett ständigt släpande på grejer, säger Olle Österman skämtsamt. Foto: Daniel Roos.

Han släpar kärran längs grusvägar och över gräsmattor fram till en ny kåk som håller på att byggas. Villan är stor och flådig. Elförsörjning saknas än så länge, men utebelysningen ska upp.

– Det känns ju lite lattjo när det inte finns någon ström, säger Jerry efter att ha skruvat upp några armaturer på den röda träpanelen.

Vi promenerar vidare till den tredje kunden som har hus på en bergknalle några hundra meter bort. Familjen vill byta sin enkla 12 volt-lösning till enfas 230 volt, och Olle ska göra en första bedömning. Han konstaterar snabbt att solpanelerna som kunden köpt inte kommer att rymmas på taket. Men på staketet får de plats.

Att ta jordtag kan bli knepigt i den torra, steniga terrängen. Olle spanar ut över trädkronorna och finner till sist vad han söker: al.

– Al trivs i fuktig mark. Men det är en bra bit bort så vi får dra kopparlinan långt. Och det blir tungt att släppa batterier på 75 kg från bryggan upp hit, säger han.

Skymningen har börjat sänka sig när vi åker tillbaka till den första bryggan och den kinkiga dieselgeneratorn. Italienarna har mejlat: Olle ska trycka på de knappar som han redan har tryckt på femtielva gånger. Dieselgeneratorn automatstartar fortfarande inte, och Olle slår en signal till kunden och förklarar läget. Kunden väljer att hela elanläggningen ska stängas av för att skydda batterilagret från att ta skada. Som tur är spår prognosen plusgrader de närmaste dagarna, så vattnet i avsaltningsanläggningen behöver inte tömmas ut.

– Jahopp, det fanns ström när vi kom men inte när vi for. Det får bli ett nytt besök när vi vet hur vi ska lösa problemet, säger Olle medan packar vi ihop.

Mörkret faller under färden mot fastlandet. Vinden har ökat, båten guppar på vågorna.

Vad är de största fördelarna med att ta servicebåt ut på öar i stället för att köra runt i bil som de flesta andra elektriker?

– Det finns inga fördelar! Har du bil kan du backa ända fram till kundens trapp men för oss är det halt, kallt och ett ständigt släpande på grejer, säger Olle i skämtsam ton.

Efter lite resonerande kommer kollegerna fram till att jobbet på öarna ändå har sina ljuspunkter.

Elektrikern Svante klicksar stråk med egen innovation:
”Rakt och snyggt ska det vara”

– Vi har en viss frihet och behöver sällan stressa. Sitter vi på en ö kan vi ju inte rycka ut på akuta serviceärenden någon annanstans, säger Jerry Westerberg.

– Kunderna ute på öarna klagar sällan på fakturan. De förstår att det kostar att få service härute. Och vi har aldrig några problem med parkering så här års, säger Olle Österman.