“Det som är enkelt i en vanlig fastighet blir problemlösning”

Det som verkar vara rent skräp blir till något värdefullt på Tekniska Verken i Linköping. Kraftvärmeverkets nya panna kommer att producera tillräckligt med energi motsvarande årsbehovet för 25 000 villor. Caverion El Östergötland har ansvaret för el- och teleinstallationerna och mycket annat i den nya pannbyggnaden ”Lejonpannan”.

Tekniska Verken i Linköping är ett kraftvärmeverk för avfallshantering som har fått mycket uppmärksamhet. Pannan i det så kallade Glashuset uppfördes med en spännande design alldeles intill E4 där det fångat många blickar genom åren sedan det stod färdigt år 2004.

Nu börjar en ”systerpanna” bli färdig i en lika uppseendeväckande byggnad alldeles intill den första. Den nya pannan, som kallas Lejonpannan, beräknas vara i drift under 2016 och ska trygga Linköpings energiförsörjning i framtiden.

Caverions elektriker jobbar för högtryck och företaget har just nu 15 montörer på plats på Gärstads avfallsanläggning strax utanför staden. Som underentreprenör till byggföretaget PEAB har Caverion El Östergötland ansvar för byggnadens belysning, kraft, passerkontrollsystem, allmän teleinstallation, brandlarm och kameror.

Kjell Gustafsson leder företagets elektriker på plats. Det är ingen överdrift att kalla honom rutinerad. Han har jobbat som ledande montör sedan 1980-talet, var med och installerade elen när den första pannan byggdes och under åren har han lett arbetet vid mängder av uppdrag och stora projekt.

Han förklarar att utmaningen med arbetet på Lejonpannan dels ligger i att det inte finns några givna lösningar för till exempel kabelvägar – varje kabelstege och fäste kräver improvisation och uppfinningsrikedom. Dels är det också ett pussel att samordna installationsarbetet med de cirka 300 individer, från en mängd yrkesgrupper, som alla jobbar mot pressad deadline i en byggnad fylld med okonventionella lösningar.

Även om Caverion har ansvar för kraft och belysning i byggnaden är det ett tyskt företag som sköter elinstallationerna i anslutning till själva pannan. Det innebär en del logistiskt trassel och ett visst mått av diplomati för att alla ska kunna utföra sina uppdrag i tid.

Det som är enkelt i en vanlig fastighet blir problemlösning här.
Kjell Gustafsson

Det rör sig om stora utrymmen i byggnaden där driftspersonalen på vissa ställen måste ta sig upp och runt pannan på stegar och så kallade gretingar, som är en slags gallerplan som monteras upp ungefär som byggställningar. Där är det snårigt att leda ut kraften och få till en belysning som uppfyller kraven.

– Jag kan inte gå efter den vanliga ritningen. På 3D-modellen kan jag se var kabel och stege kan gå fram utan krockar, men infästningen måste vi lösa från plats till plats. Inget ställe är det andra likt, säger Kjell Gustafsson.

Han får medhåll från Hans Olov Appelgren, även kallad Hoa, som är Caverions projektledare för elinstallationerna.

– Det blir ännu svårare i och med att balkarna ändrar i dimension ju högre upp man kommer i byggnaden. Högt upp är det smalare balkar. Vi klarar det tack vare uppfinningsrikedomen hos våra elektriker, säger Hoa.

Lars-Gunnar Hultsten är kalkylator på Caverion och precis som Kjell Gustafsson var han engagerad i arbetet med den första pannan. Vissa lärdomar har de med sig, men samtidigt har tekniken förändrats avsevärt, så det mesta är helt nytt.

– Det är ett stort och riktigt komplicerat eljobb. Det är både trångt om plats och höga takhöjder vilket försvårar det arbetet. Takhöjden påverkade arbetet med belysningen väldigt mycket. Den varierar från 18-19 meter ner till ett par-tre meter. Då är det klurigt att få till ett jämnt ljus med den styrka som krävs, säger Lars-Gunnar Hultsten.

– I tippfickan, eller avfallsbunkern, där bränslet lämpas av är takhöjden som högst. Där fungerar LED-belysning bäst. Med hög höjd gäller det att hitta en armatur som trycker ner ljuset riktigt långt.

– Där vi kunnat använda LED har vi valt en variant som har ett prismasystem som får ner ljuset. Sedan ska det samtidigt vara en armatur som har lång brinntid eftersom det är knöligt att byta ljuskällor när den sitter så högt upp, förklarar Lars-Gunnar Hultsten.

Även för de 40-tal armaturer som lyser upp fasaden och entréerna fungerade det bäst med LED. I utrymmen runt pannan föll valet på vanliga lysrörsarmaturer när pris och kvalitet vägdes mot vartannat. Det är en tuff miljö med mycket damm och där temperaturen ligger runt 40 grader, vilket begränsade alternativen.

Inomhusbelysningen har don med närvarostyrning som triggas igång när personer kommer in i på en aktuell yta för att göra underhållsarbete. Full effekt vid närvaro och ner till tio procent när personen lämnar ytan.

– På varje central mäter vi vad belysningen tar i effektförbrukning. Det gör det möjligt att avgöra vilken besparing som styrningen ger genom att jämföra den nya och den gamla pannan, säger Hoa.

Alla extrafunktioner utöver normal styrning går upp till ett kontrollrum som ligger i den äldre byggnaden. Kameraövervakning gör att det är möjligt att sköta det mesta av driften från kontrollrummet.

Byggnadens storlek och kravet på få centraler har inneburit vissa bekymmer. Matningen till vissa objekt har inneburit problem med spänningsfall på grund av långa avstånd.

– För att vi ska kunna ge vettig försörjning från centralerna har vi fått gå upp rejält i area på kabeln för att kunna mata ut långt, och sedan fördelat isär till klenare areor längts ut. Vi har också placerat ut fyra stycken autonoma centraler för att få kortare sträckor och för att hjälpa driftteknikerna så att de inte behöver springa hur långt som helst för att byta en säkring. Men där får vi bara koppla in belysning och nödbelysning. Annars matas alla laster från vårt ställverk, så att teknikerna får möjlighet att övervaka så mycket som möjligt centralt, säger Lars-Gunnar Hultsten

Hoa förklarar att även brandlarmen är en nöt att knäcka. Byggnaden som innesluter själva pannan, med stora ytor och volymer, har linjedetektorer högst upp under taket. De har sensorer som ska kunna läsa av en ljusstråle. För att det ska fungera måste de rengöras med jämna mellanrum, något som är svårt att genomföra 20 meter upp i luften.

– Allt måste placeras så att det är möjligt att sköta service. Där har vi hårda krav på oss. Hur vi bäst ska montera rökdetektorerna i högdelen har vi inte löst ännu, men det kommer nog bli så att de ska gå att fira in till sidan där det finns greting plan.

För att övervaka så att inget avfall ligger och självantänder installerar Caverion värmekameror i tippfickan. Företaget installerar även passerkontrollsystem för alla ytor och dörrar in till byggnaden samt till en mängd tekniska utrymmen i byggnaden.

Caverion har dessutom installerat ett kommunikationsnät som omfattar både par- och fiberkabel, för att mäta och styra hela belysningen, varje strömbrytare och alla centraler till överordnad styrning och övervakning i kontrollrummet.

Ytorna runt pannan behöver kunna spolas av med högtryckstvätt för att få bort damm och sot. Det ställer extra höga krav på kapslingen på all elmateriel som installeras. Det är viktigt att alla ledningar till uttag och centraler kopplas in underifrån för att undvika att fukt tränger in.

– Inom vissa ytor utförs installationerna i kapslingsklass IP67 och det innebär att den ska klara att sänkas en meter under vatten. Vi tror väl inte att pannan ska sänkas helt i vatten, men så höga är kraven. Vi har fått leta för att hitta armatur som är tillräckligt tät, men samtidigt ger tillräckligt ljus, säger Lars-Gunnar Hultsten.

Han berättar att de valt att installera cirka 100 uttagscentraler utav gummi. Något som han tidigare inte stött på men som han tycker fungerar utmärkt.

– Även om det är stora temperaturskillnader ute och inne så håller ytan på centralen en jämn temperatur och det blir ingen kondens på insidan av lådan. Och gummit gör också att de tål en smäll.

Alla som är inblandade i projektet verkar känna stor tillfredsställelse i att få göra sitt yttersta för att klara av utmaningarna. Och tillsammans har de lång erfarenhet.

– De femton montörer som är igång nu kan alla hitta egna lösningar och ta initiativ. Jag har dessutom fått in fyra riktigt rutinerade industrielektriker från Gävle som ingår i gruppen, säger Kjell Gustafsson.

Detta blir hans sista projekt som elektriker och ledande montör. I augusti går han i pension. Något som bekymrar kollegorna på Caverion eftersom skickliga ledande montörer inte växer på träd. Kollegorna beskriver honom som professionell och med en förmåga att både bevaka Caverions intressen och samtidigt se helheten.

– Sådana här uppdrag tar både på kroppen och mentalt. Jag har varit med på många stora projekt, men nu får det räcka. Jag känner mig nöjd, säger Kjell Gustafsson.

Och visst är Lejonpannan ett värdigt avslut för en ledande montör samtidigt som det är en bra början för en stad som vill fasa ut kol och olja.