Kenneth fastnade – sökte inte vård

Publicerad 17 aug 2016, 10:00

Han fastnade, hörde sig själv skrika och föll. Men han sökte inte vård – trots att strömgenomgången skedde på ett sjukhus.
– Det sågs som klantigt, säger Kenneth Frisk.

Det började som en vanlig dag på jobbet för Kenneth Frisk som då var serviceelektriker på ett storsjukhus. Han och kollegan fick ett larm om att en fläkt hade stannat, en ren rutinuppgift. De konstaterade snabbt att ett motorskydd hade löst ut i ett två meter högt apparatskåp.

Kenneth klev upp på skåpkanten med sina träskor. För att hålla balansen greppade han tag i dörrens metallregel med vänsterhanden. Sedan gick det fel när han skulle trycka på den röda återställningsknappen. Högerhanden råkade komma åt kablar spänningssatta med 230 Volt – och Kenneth satt fast.

– Musklerna krampar och jag hör mig själv skrika som om det var någon annan som skrek. Sedan ramlar jag bakåt, säger Kenneth Frisk.

Först förstod varken han eller kollegan vad som hade hänt. Så här i efterhand tror Kenneth att de var chockade båda två. Han kände sig skakis, trött och olustig i kroppen. Så han åkte hem – felet i apparatskåpet var ju löst.

– Musklerna krampar och jag hör mig själv skrika som om det var någon annan som skrek. Sedan ramlar jag bakåt.

– Att söka vård övervägde jag aldrig trots att vi befann oss på ett sjukhus.

Redan nästa dag var Kenneth Frisk tillbaka på jobbet. Att han drabbats av en strömgenomgång från hand till hand berättade han varken för chef eller för kolleger.

— När snickaren slår sig på tummen med hammaren tittar han sig snabbt omkring och hoppas att ingen såg något. På samma sätt var det när en elektriker som jag fick en stöt. Det ansågs som klantigt, och var inget jag ville prata om.

Det har gått mer än 30 år sedan olyckan på sjukhuset. Kenneth har råkat ut för flera strömgenomgångar i sitt yrkesliv, men av skamkänsla har han aldrig sökt vård för det.Samtidigt berättar han att han har fruktansvärt ont i kroppen. Smärtorna började någon gång på 80-talet och har ökat sedan dess.

– Visst har jag funderat på om orsaken är alla kyssarna man fått. Men jag har vant mig vid smärta och har sökt mig till andra typer av tjänster där jag inte behöver slita med kablar längre, säger Kenneth Frisk som sedan drygt tre år tillbaka är projektledare på Skärgårdsstiftelsen.

– Visst har jag funderat på om orsaken är alla kyssarna man fått. Men jag har vant mig vid smärta och har sökt mig till andra typer av tjänster där jag inte behöver slita med kablar längre.

När Kenneth såg att Elinstallatören sökte personer som ville berätta om strömgenomgång kände han sig till sist redo att prata. Delvis för att efterlysningen sammanföll med att en av hans söner, som är också elektriker, utsattes för strömgenomgång. Sonen reagerade annorlunda än pappa och tog sig till sjukhus direkt.

– ”Va, sökte du vård?” var min reaktion när han ringde från sjukhuset. Men jag hoppas och tror att attityden har blivit mer öppen, säger Kenneth.

FAKTA

Kommentarer från Facebook

Så här kommenterar några medlemmar i Facebook-­gruppen Elfel Elinstallatörens efterlysning av personer som utsatts för strömgenomgång:

”Har fått strömgenomgång en gång från hand till hand. Det är fruktansvärt. Föll bakåt och slog i huvudet. Hade väldig tur.”

”Efter att ha jobbat med utbildningar i elsäkerhet i snart 20 år så tycker jag mig se att medvetenheten om riskerna faktiskt har ökat.”

”Summan av dessa intervjuer borde även skickas till ALLA akut­mottagningar
i landet då de fan inte har en aning om hur ­farligt det faktiskt är att få sig en ­jävel.”

”De gånger jag har varit i kontakt med sjukvård på grund av strömgenomgång har personalen varit mycket nollställda. Obligatoriska frågan är alltid om det är hushållsström vilket självklart kan vara lindrigare än högspänning men jäkligt dödligt efter nån sekund”