”27,3 centimeter betraktas som magiskt av många kuloveteraner”

Kabelns styvhet avgör avståndet mellan klamrarna. QLO, EQLQ och EKK har alla sitt eget spann. Erik Hagsäter på Halmstads Elektriska gick i lära hos ”klammerkungen” och vet allt om verktygen, materialet och arbetsmetoden. 

När det ska dras el i bostäder, kontor och liknande, är det ju numera oftast tråddragning i osynliga rör eller slangar som gäller. Men inom industri och ofta i äldre fastigheter där elsystemet behöver renoveras handlar fortfarande jobbet ofta om att gå fram med synlig kabel. 

– I Sverige har vi en stark tradition av att göra snygga, rejäla industriinstallationer, men från åren i Norge minns jag att inställningen där var en annan. Erik Hagsäter menar att det här är skäl nog till att kunskapen om hur man gör snygga synliga installationer inte bör gå förlorad. Risken är stor i takt med att många äldre och duktiga kulodragare, som “klammerkungen” Gert Håkansson, lämnar yrket. Därför delar Erik Hagsäter gärna med sig av vad han själv lärt genom åren.

– Planering är A och O, också i det här sammanhanget. Börja med att skapa dig en klar bild av vad som förväntas av dig: Hur stort är jobbet, vad är det för olika dosor, apparater, strömställare, uttag, etcetera, som ska installeras. Och glöm inte ta reda på om kunden eller uppdragsgivaren har några särskilda förväntningar på resultatet, poängterar Erik.

Att använda laser eller vattenpass och blyertspenna för att märka ut var ledningar ska gå är en självklarhet för Erik, liksom att ta tumstocken till hjälp för att mäta ut klammeravståndet. 

– Kabelns styvhet avgör hur långt det kan vara mellan klamrarna. För QLO som jag helst använder, gäller 27-33 cm, för EQLQ 25-30 cm, men för EKK som användes mer förr i tiden ska det inte vara mer än 18-22 cm. Erik Hagsäter förklarar att avståndet 27,3 cm betraktas som mer eller mindre magiskt av många kuloveteraner – då ska antalet klammer enligt ”folktron” alltid gå jämnt upp på slutet.

Blir bara bättre:
Kabelgurun: Det här fokuserar vi på i kabelutvecklingen

Att välja klammer är inte helt lätt alla gånger – det finns flera utföranden och fabrikat att väja mellan. Plastklammer med spik eller skruv blir allt vanligare, men själv föredrar Erik Hagsäter någon typ av metallklammer eftersom det ger ett diskretare och snyggare resultat. 

– På altaner och andra ställen utomhus, på trä eller gips, och där du inte är så mån om utseendet kan plastklammer vara ett alternativ ändå, enligt min mening. Men där det ska bli riktigt snyggt väljer jag TKK eller Letti i metall, alternativt JR-klammer från Falkenberg, ett fabrikat som är populärt här i Västsverige. Men JR-klammern finns i väldigt många storlekar så det är många som tycker den är jobbig av den anledningen. Det gäller att antingen ha ett stort sortiment med sig ute på jobben eller att ha valt exakt rätt från början – och så blir det inte riktigt lika snyggt som med TKK eller Letti, tillägger Erik Hagsäter.

Det är förstås viktigt att ha rätt verktyg med sig. För metallklammer som ska spikas finns särskilda don som hjälpmedel – både för TKK och Letti. Spikandet klarar Erik Hagsäter med en lättare penhammare med träskaft. 

– Kraften i slaget beror mer på din egen teknik än på hammarens vikt, framhåller han. Om det ska skruvas klammer har Erik alltid med sig en lite mindre skruvdragare. Men för alla typer av klamring behövs förstås ett bra vattenpass, en blyertspenna eller en linjelaser, säger Erik.

Men vem är han själv – och hur han lärt sig allt detta? 

– Jag gick ut elprogrammet på Kattegattskolan i Halmstad 2004 och där hade jag redan fått en hel del kunskaper om synliga kabeldragningar. Dem hade han fått av min ellärare Lars Magnus Jönsson.

– Han hade tidigare varit en av dess äldre elektriker som ofta får göra jobbet när det ska göras utvändiga kabeldragningar, så han hade mycket att lära mig om det där, berättar Erik Hagsäter.

Direkt efter skolan fick Erik och fyra av hans klasskamrater jobb på Bravida i Halmstad. Erik tyckte det var kul med synlig kabeldragning så han tog chansen att få lära sig mer om hur man går till väga för att få ett riktigt snyggt resultat. På Bravida fanns nämligen en riktig expert på det här – Gert Håkansson, känd i vida kretsar som ”klammerkungen”.

– På Bravida var det Gert som oftast fick ta den typen av uppdrag, så jag hakade på honom så ofta det lät sig göras. Han inpräntade i mig att det krävs tre saker för att uppnå ett riktigt gott resultat: Träning, talang och känsla.

Ta del av Erik Hagsäters bästa tips om kuloddragning:
Fem råd för att sätta synlig kabel som ”klammerkungen”

Erik Hagsäter blev kvar på Bravida fram till 2016. De sista åren var han med om ett par riktigt stora uppdrag i Norge som till sist började kännas väldigt enahanda.

– Jag ville tillbaka till yrkesrollen och läste därför in allmän behörighet så att jag skulle kunna starta en egen elfirma. Så Erik Hagsäter drog i gång Halmstads Elektriska, där han idag har fem anställda elektriker. Företaget har vuxit genom lärlingsrekryteringar och Erik finner ett visst nöje i att förmedla sina färdigheter i kulodragning till dem som är intresserade.