Världskändis i nytt ljus

När kändisar som Drottning Elizabeth, Kungen, Paul McCartney och Melinda Gates går på VIP-visning på Vasaskeppet gäller det att ha stämningsfull belysning. Elinstallatören gick ombord för att se hur insidan ljussatts med LED.

År 1628 ger sig regalskeppet Vasa ut på sin jungfrufärd. Men hon hinner bara segla 1300 meter innan hon kantrar och sjunker i Stockholms hamn. Konstruktionen var för instabil, och teorin är att hon hade för lite undervattenskropp och ballast i förhållande till rigg och kanoner. Efter några misslyckade bärgningsförsök blir Vasa liggande och begravs långsamt i svart slam. Först 1961 plockas hon upp och ställs ut på Djurgården i Stockholm. Idag är Vasamuseet Skandinaviens mest besökta museum, med över en miljon besökare om året.

Att gå ombord på skeppet är inte tillåtet, förutom på VIP-visningarna som hålls för kändisar, kungligheter, politiska dignitärer och medlemmar i museets vänförening. Och för Elinstallatören, som vill se hur insidan har ljussatts med LED.

En tidig morgon innan museet öppnar är vi på plats och träffar konserveringsteknikern Ove Olsen och Peter Wennberg och Anders Westlund på Ljusdesign. Företaget är specialister på museum och historiska miljöer och har skött ljussättningen på Vasamuseet sedan 90-talet.

Det är väldigt spännande. Vasaskeppet är en av våra största svenska kulturskatter och en internationell angelägenhet.
Peter Wennberg

När Vasaskeppet bärgades var fartyget i bitar och fick läggas ihop som ett jättelikt pussel. Några delar är kompletterade, men över 98 procent av träet är original. Att stå på väderdäck och titta upp mot masterna känns storslaget, och ändå är bara undermasterna riggade. Fullriggad hade Vasa mätt 52 meter från köl till toppen på stormasten, något som de stiliserade masterna i metall på museets tak illustrerar. Men Ove Olsen förklarar vänligt men bestämt att det inte är tillåtet att ta selfies ombord och lägga ut på Facebook.

– Om det sprids på sociala medier tror folk det är okej att gå ombord och då blir de besvikna när de kommer hit, säger han.

Från väderdäck leder en trappa ner till övre batteridäck, där översta raden kanoner en gång stod. Men idag finns bara kanongluggarna kvar. Det är också här som VIP-visningarna hålls, och för tre år sedan fick Ljusdesign i uppdrag att byta ut de gamla lysrörsarmaturerna mot en mer stämningsfull LED-belysning.

– Först då var LED-tekniken mogen och innan dess var lysrör enda alternativet. Det skulle aldrig gått att sätta halogen så nära brännbart material, säger Anders Westlund, och pekar upp mot takbjälkarna, där svarta strömskenor i aluminium är fästa mot träet.

I skenorna sitter nedåtriktade LED-moduler som lyser upp skeppets golv, och små svarta spotlights som belyser skeppets sidor, kanongluggarna och intressanta detaljer som de vita spöklika spåren efter konserveringsmedlet PEG i träet. Tre olika ljusbilder är programmerade. En arbetsbelysning, en stämningsbelysning för VIP-visningarna, och en mer dämpad ”vardagsbelysning” för besökarna utanför skeppet.

Tanken är att skapa ett djup och en känsla av att det kanske finns någon ombord genom att det lyser svagt där inne. Vi vill trigga folks fantasi.
Peter Wennberg

Arbetet med att ljussätta batteridäck tog ungefär en och en halv månad. Först en månad för att mäta, provlysa och ta fram ritningar. Sedan tog det tre veckor för Peter, Anders och en elektriker att installera allt.

– Största utmaningen var att vi inte fick skruva eller göra hål i skeppet. Istället har skenorna klämts fast, eller fästs i kardborrband som virats runt balkarna. Däremot underlättade det att vi kunde använda kabelrännorna från de gamla lysrörsarmaturerna. Och där träet inte är original kunde vi fästa skenorna med tejp, säger Anders Westlund.

Konserveringsteknikern Ove Olsen förklarar också att det inte finns någon starkström inne i skeppet. Både av estetiska skäl och på grund av brandrisken. Istället samlas alla kablar vid en punkt i mitten och går ner till ett rum i källaren där el- och dimmerskåpen sitter. Av säkerhetsskäl slås dessutom all el i huset av när ingen är på plats, med undantag för det centrala styrsystemet.

Skeppet är känsligt för skiftningar i temperatur och luftfuktighet och en brand här inne skulle vara en katastrof.
Ove Olsson

Vi följer skeppets babordssida och kommer fram till styrhytten, ett högt rum framför mesanmasten. Här sticker kollerstocken upp, en vertikal stör som styr rodret. Innanför ligger kaptenens rum – stora kajutan. Tidigare var den inredd med möbler i tidsenlig stil. Men eftersom besökarna hade svårt att avgöra vad som var original och inte har de tagits bort. Samma filosofi gäller belysningen. Armaturerna är svarta för att smälta in, men ingen ska luras att tro att de är en del av skeppet.

– I andra miljöer, som i hem och på hotell, kan du sätta dit stuckaturer och lister som smälter in i miljön och gömmer ljuskällorna. Men i historiska miljöer som den här ska det vara tydligt vad som är original och vad som är tillagt, säger Peter Wennberg.

Peter och Anders är ofta på Vasamuseet. Senaste projektet var att ljussätta ramperna utanför skeppet där besökarna går.

– För tillfället har vi inga fler arbeten inplanerade, men det skulle vara väldigt roligt att få göra under batteridäck framöver, säger Peter.