Från byggnadsminne till äventyrsbad

Publicerad 11 sep 2014, 14:14 | Uppdaterad 15 apr 2021

En byggnad som restes ur skräcken inför krigets fasor för att värna om svenskarnas överlevnad har blivit äventyrsbad. Elinstallatören berättar om hur modern elteknik bidragit i byggandet av Kokpunkten i Västerås. 1917 var det ett ångkraftverk som skulle säkra elleveransen till industrin i ett land som riskerade att härjas av Det Stora Kriget. I dag är det en adrenalinstinn anläggning där man kan falla fritt genom ljusdesignen i vattenrutschbanan Boomerang. 

Första världskriget rasade i Europa och bilder på pojkar i andra länder som dog i leriga skyttegravar under en himmel nedsotad av krut, stridsgas och brandrök satte skräck även i oss här hemma. Beväringen, alltså de värnpliktiga, och landstormen, de äldre åldersklasserna i armén, kallades in för att försvara landets kuster och skydda Sveriges tillgångar. Industrin skulle bli avgörande och elektricitet en livsnödvändighet.

För att värna om elleveransen i just Västerås påbörjades år 1915 byggandet av ett ångkraftverk. Samma år hade Vattenfall tagit Älvkarleby vattenkraftstation i bruk, som helt skulle täcka behovet i området. Men flödet i Dalälven var osäkert, och det stod klart att ytterligare resurser skulle behövas. Ångkraftverket byggdes, och fick till en början fyra liggande ångpannor.

I dag, nästan exakt ett sekel senare står Imtechs ansvarige montör Andreas Hellström och montör Jens Bergman vid en av dessa enorma, liggande pannorna i källaren till det som nu är äventyrsbadet Kokpunkten. Andreas Hellström berättar att han i arbetet ofta känt respekt för och tagit hänsyn till husets historia.

– Just de dagliga installationsmomenten kanske inte påverkats så mycket. Eftersom det i princip är ett nytt hus som vävts samman med de K-märkta fasaderna så är det nog byggarbetarna som behövt ta den största hänsynen. Men jag har hela tiden varit medveten om var jag befinner mig. Det har gjort att jag tänkt ett steg längre och inte bara kört på, säger han.

Imtech har aldrig byggt ett badhus av det här slaget, berättar Andreas Hellström. Faktum är att det är det första i sitt slag i Sverige. Betydelsen av skydd mot väta, klor och rost har nått helt nya dimensioner här.

Allt är specialbyggt och det finns inga traditionella miljöer eller installationssätt. Det har varit det svåraste, att hålla koll på alla olika materialklasser. Olika installationer i olika delar av anläggningen har ställt nya och annorlunda krav på materialet.
Andreas Hellström

Eftersom det finns vatten i nästan alla ytor i huset har det ställts höga krav på kapslingsklass, eller IP-klass. Installationerna som Imtech gjort i baddelarna har som lägst haft IP44. Vissa armaturer har haft klass IP66. Andreas Hellström förklarar att alla installationer kan sägas vara anpassade för att klara utomhusmiljö – och lite till.

Nya krav har även ställts på Andreas Hellströms kunskap. Många av armaturerna är RGB LED som styrs via protokollet DMX.

– Det är helt nytt för mig eftersom det främst används i nöjesbranschen. Det har varit roligt att komma i kontakt med DMX och se hur man kan jobba med ljus på en helt annan nivå än vad man är van vid.

DMX utvecklades för teaterbranschen och används ofta för, till exempel, effekt- och discobelysning.
På Kokpunkten blir den önskade effekten tydlig. Inne på den del som heter ”Aqua Cinema” är det som om besökaren har hamnat i en surrealistisk musikvideo med Björk eller på scen med Ziggy Stardust. De badande sitter på svarta undervattenspallar och kan följa bubblor och fiskar och andra figurer på 16 tv-skärmar på 46 tum vardera, som tillsammans bildar en bioskärm i 360 grader. Det är Jens Bergmans favoritplats härinne.

– För mig har de roligaste installationerna varit all installation av fiberoptik, och just monteringen av de 16 tv-skärmarna, säger han.

Han håller med sin kollega om att Kokpunkten är ett unikt projekt.

– Först och främst är det ju inte varje dag man bygger ett badhus med åtta våningar. Vidare har vi under hela tiden behövt hålla isär de olika korrosionsklasserna på allt materiel som skruvas upp och se till att inte göra hål i plasten i alla ytterväggar. Det har varit en del långa, knepiga dragningar av svartkabel och poolarmaturer, och en himla massa ändringar under resans gång, berättar Jens Bergman.

Han förklarar att när installationerna var klara, så lämnade de över till företaget Mediatec, som levererar tekniska lösningar till i huvudsak stora evenemang i sport- och nöjesindustrin. De har sedan stått för ljud- och ljusdesign, ledda av Robert Ricciuti, en av Sveriges ledande ljusdesigners inom nöjes- och evenemangsindustrin.

– De är proffs, men utan eltekniken tror jag inte det går att bygga ett sådant här äventyrsbad. Elteknik har betytt allt, säger Jens Bergman.

I delen med bubbelpoolerna påminner belysningen mer om ett dansgolv på en nattklubb än om ett badhus. Stora klot i taket svarar för ledbelysningen, som skiftar och blinkar och svävar över rummet, och från en av poolerna syns kontrollrummet. Det är Kokpunktens hjärta, som cockpit i ett passagerarplan eller kommandobryggan på ett rymdskepp.

Här sker styrningen av alla de funktioner som tillsammans drar upp Kokpunktens kraftnivå till 3 000 ampere. Kraften till vattenrenarna kräver 1 000 ampere. 600 kubikmeter vatten rusar runt i huset, och det väger runt 600 ton. Hela byggnadens grund har fått förstärkas.

– Att dra igång RGB-belysningen i den stora poolen för första gången, var det roligaste för mig under projektet. Vi hade en liten DMX-controller till hjälp för att styra de olika färgerna och ljusnivåerna och i det ögonblicket fick vi för första gången se resultatet av att vi hade spenderat mellan 300 och 400 timmar med att koppla ihop drivdonen till våra armaturer, säger Andreas Hellström.

Utan elteknik, säger han, hade Kokpunkten inte funnits.

– Upplevelsen hade inte varit i närheten av vad den är idag. Eltekniken kopplar ihop alla processer och belysningen och spelar en oerhört stor roll i den totala upplevelsen för besökaren.

Och arbetet på de här höjderna? För nästan alla upplevelser här börjar på hög höjd. Jens Bergman berättar att säkerheten kommit först hela tiden.

– Visst har det förekommit arbete på höga höjder och någon gång har någon tackat nej till att utföra ett moment på grund av höjden. För mig var det mest obehagliga att dra ut högtalarkabel på en stålbalk under en av banorna. Jag jobbade med skyddssele. Den var fäst till ett rep som två kolleger höll stenhårt i, liggandes i en annan vattenrutschbana och med fullt spjärn med fötterna. Jag hade träningsvärk i två dagar efter det, säger han.

Andreas Hellström tar vid och berättar att arbetet på de höga höjderna har ställ höga krav på planering i installationsprocessen. Varje måndag har alla installatörer träffats för att diskutera och planera det fortlöpande arbetet.

– Man måste vara oerhört noggrann, om möjligt ännu mer än vanligt, och utföra installationer helt enligt anvisningarna. Höjden har även gjort att det varit särskilt viktigt att samordna alla installationer. Våning ett, till exempel, har fem meter i takhöjd, hälften av dessa metrar är fullproppade med installationer som skall serva badet som befinner sig ovanför. Här krävs det järnkoll på vem som skall vara först i byggprocessen.

Montörerna har haft stor hjälp av 3D-ritningar.

– Med hjälp av dem kunde jag tidigt visualisera hur det skulle se ut, säger Andreas Hellström.

FAKTA

Det gamla ångkraftverket gick i graven 1992. Anläggningen hade fått fler pannor och byggts ut flera gånger, men när fjärrvärmen kom var det början till slutet för ångkraftverket. 1982 kom beslutet om nedläggning men det verkställdes inte fullt ut förrän tio år senare.

Peab köpte byggnaden 1998. 1999 byggnadsminnesförklarades den. Viskningar om ett äventyrsbad hördes för första gången 2005. I dag syns byggnaden från nästan hela centrala Västerås och Kokpunkten öppnade sista helgen i augusti i år.

När Kokpunkten slog upp sina dörrar var det en badupplevelse utöver det vanliga som erbjöds besökarna. Här finns många spännande attraktioner:

I vattenrutschbanan Black River sprutas de badande ned genom ett mörker som bara bryts då och då, försiktigt men dramatiskt. Effekten – och syftet – är att besökaren blir totalt desorienterad. Upp är ned och tvärtom och hur det ska sluta känns ovisst, på ett bra sätt.

I attraktionen Boomerang faller åkaren snart fritt med vattnets hastighet, för att lika fort förlora farten på väg uppför en vägg som mynnar ut i en lutning på näst intill 90 grader. Därefter gör gravitationen sitt och besökaren faller tillbaka ned och ut i en ”landningspool”.

I Turbinen, i den största poolen, dras de badande runt av en kraftfull vattenström – det är bara att flyta med. Ljuset är blått och dämpat och det är märkligt hur Kokpunkten-skaparna lyckats utplåna minsta lilla minne av hur det är i en vanlig simhall, med starkt, stumt ljus, kroppsdofter och en naggande ängslan över fotvårtor. Det här är nästan själavårdande.