I gruvan ska elinstallationerna vara skitiga

Gruv- och dykentusiaster från hela ­världen ­hittar till ­Äventyrsgruvan i Dalarna. Här har tiden stått stilla ­sedan malm­brytningen ­lades ner på 60-talet — något som ställer ­speciella krav på ­elinstallationerna.

Den sista gruvarbetaren lämnade Tuna Hästberg 1968. En flerhundraårig epok av järnmalmsbrytning var till ända. Men våren 2011 återinvigdes gruvan, som turistmål för äventyrare.

Sedan dess har antalet besökare ökat varje år, och i fjol hittade runt 3 000 personer till Äventyrsgruvan, några mil från Borlänge.

Många lockas av dykning i kristallklara underjordiska sjöar och unika miljöer. Eller vad sägs om att simma runt i en översvämmad elcentral? Andra besöker gruvans torra delar för äventyrlig klättring, linbaneåkning och vandringar i ett virrvarr av gruvgångar. Några gånger per år vankas spektakulära ljus- och eldshower.

Mer el i underjorden: Därför är styrbara armaturer i tunnlar så bra

Sådana turistaktiviteter kräver elinstallationer i form av armaturer, transporthissar, avancerad belysningsstyrning, varma pausrum, vakuumtoaletter och kompressorer för fyllning av dykartuber. Och larm – gruvan har drabbats av ett tiotal inbrott de senaste åren. Samtidigt ska stämningen från en svunnen tid bevaras.

– Det är en klart udda arbetsplats 80 meter under markytan med mycket specifika krav, säger Daniel Karlsson, som har dubbla roller i gruvan.

– Det är en klart udda arbetsplats 80 meter under markytan med mycket specifika krav.

Daniel Karlsson, gruvguide och larm- och säkerhetstekniker

Till vardags jobbar han med larm och säkerhet på Borlängeföretaget Belo Elektriska, som står för el- och larminstallationerna i gruvan. På fritiden är han verksamhetschef för Äventyrsgruvan. Han är även en av nyckelpersonerna som fick Äventyrsgruvan att bli verklighet.

FAKTA

Belo Elektriska

Ort: Borlänge.
Grundades: 1993.
Antal anställda: 20.
Omsättning 2016: 25 miljoner.
Uppdrag: Installation, automation, energieffektivisering och säkerhet.

Det hela började 1998 när Daniel gick i gymnasiet och tillsammans med några kompisar fick nys om ett övergivet gruvschakt ute i skogen. 

– Vi tyckte att det var superhäftigt och bestämde oss för att utforska vad som dolde sig
i djupet, minns Daniel.

Höga krav på elinstallationerna långt därnere: Råckstabergets ska kunna användas som skyddsrum för 1 400 personer

Sagt och gjort. Killarna hade ingen erfarenhet av vare sig grottor eller klättring. Utrustning saknade de också, förutom rep och ficklampor. Men tonåringarna tog sig sakta och försiktig ner i mörkret. Då kunde de inte ana att de så småningom skulle hitta drygt 20 km gruvgångar, mäktiga pelarsalar och underjordiska sjöar med fantastiskt siktdjup långt under markytan. Att undersöka gruvan bit för bit tog flera år. Daniel blev gruvbiten på allvar.

– Vi tyckte att det var superhäftigt och bestämde oss för att utforska vad som dolde sig i djupet.

– Att utforska vad som döljer sig runt hörnet är det som driver mig. Och det är ju så vackert
i gruvor, säger han.

Tre fallgropar för elektriker som installerar i skyddsrum

De närmaste åren utbildade Daniel sig i grottklättring och -dykning. Han besökte fler än 200 gruvor både i Sverige och utomlands. Snart kläcktes idén att ordna guidade turer i – eller snarare under – Tuna Hästberg. I maj 2011 invigdes Äventyrsgruvan officiellt.

FAKTA

Daniel Karlsson

Ålder: 39 år.
Familj: Fru och två barn.
Bor: Villa i Borlänge.
Arbete: Installerar larm och säkerhet på Belo Elektriska.
Fritid: Gruvdykning och kampsport. Verksamhetschef i Äventyrsgruvan.
Bästa gruvminne: Stollbergs gruva. Enda sättet att ta sig in är genom att fira sig 82 meter ner i ett enormt schakt som är isfyllt i botten.
Motto: Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite länge tid.

Vid Elinstallatörens besök tar vi oss ner på samma sätt som  äventyrsturisterna. Först ska en säkerhetssele med dubbla karbinhakar fästas stadigt runt midja och ben. Sedan säkrar vi fast oss med karbinhakarna i en stålvajer och börjar nedstigningen längs en Via Ferrata-led, som sådana här klätterleder med fasta vajrar kallas.

Redan på 20 meters djup är allt kolmörkt, tyst och fuktigt. I pannlampornas sken tar vi oss över mörka raviner på gungande hängbroar, klättrar nedför bultade stegar och spanar in den ena mörka gruvgången efter den andra.

– Hela området är som en schweizerost, säger Daniel.

Järnätande bakterier i tuff match: Likström räddar Sundsvallsbron från att rosta sönder

– Hela området är som en schweizerost.

Först när vi når ner på 80 meters djup syns de första elinstallationerna. En rad lampor sprider ett milt varmgult ljus, och längre bort i gruvgången skymtar en kabeltrumma. Här pågår ledningsdragning för 90 nya armaturer. Många ska hängas på samma vajrar som användes för originalbelysningen, men de omoderna koltrådslamporna ersätts av LED-filamentlampor. 

Med en färgtemperatur på 2 200 Kelvin påminner de om koltrådens färgtemperatur. Även ljusstyrkan är snarlik. Någon enstaka lampskärm är slitet original, resten är nygjorde kopior. 

Fast installationerna får inte se nya och fräscha ut. När de första kablarna drogs för några år sedan blev det nämligen bakläxa när sonen till en tidigare gruvarbetare kom på besök.

Läs också: Därför har Krister likström i villan

– Hans kommentar var ”jättesnyggt draget grabbar, men nu måste ni skita ner installationen ordentligt”, berättar Daniel.

Om montören har rena handskar är bästa tricket att svepa runt dem på gruvgolvet före monteringen. Då blir känslan den rätta.

– Hans kommentar var ”jättesnyggt draget grabbar, men nu måste ni skita ner installationen ordentligt”.

Gruvans kraftmatning sköts av en egen transformator på 80 kW. En ovanlig lösning är att elkablarna dras ner i gruvan inuti PEM-slang som normalt används till vattenledning, ett effektivt skydd mot fallande stenar och is. Nere i underjorden finns fem undercentraler i rostfria skåp med IP-klass 55 eller mer. De tre första centralerna monterades av en annan elfirma, men för några år sedan tog Belo Elektriska över alla elinstallationer.

Spännande teknik ovan jord: Hans Olof skippar elnätet med bränsleceller i källaren

För att minska sårbarheten är komponenterna standardiserade så långt som möjligt. Samtliga styrningar har exempelvis likadana kontaktorer, även om det innebär en viss överdimensionering för vissa funktioner. I gengäld klarar sig gruvans service-kit med färre komponenter.

– Gruvdykare som flyger hit från andra sidan jordklotet har ofta ett pressat schema och vill inte stå och vänta om kontaktorn till kompressorn går sönder. Då kan en jourelektriker snabbt komma hit och åtgärda felet utan att behöva beställa materiel, säger Daniel Karlsson.

Vi tar lunchpaus i ett bergrum som användes som dynamitförråd i forna tider. Här är det varmt och skönt vid träbänkarna tack vare uppvärmningen, som har varit en av projektets tekniska utmaningar.

LÄS OCKSÅ Så funkar huset utan sladd

Rummet används bara korta stunder när hungriga besökare dyker upp för en mat- eller fikapaus. Däremellan står det tomt. Styrelsen bestämde därför att bergrummet snabbt ska kunna värmas upp från 4 till 20 grader, utan att lagra upp en massa energi  onödan och utan buller.

– Gruvdykare som flyger hit från andra sidan jordklotet har ofta ett pressat schema och vill inte stå och vänta om kontaktorn till kompressorn går sönder. Då kan en jourelektriker snabbt komma hit och åtgärda felet utan att behöva beställa materiel.

Först övervägdes golvvärme. Men det tar lång tid att värma upp golvplattor, och sedan lagras stora mängder värme som inte gör någon nytta när besökarna lämnar rummet.

Andra installationer som inte är av det vanliga slaget: Här bygger ABB sina gigantiska transformatorer

Nästa förslag var strålningsvärme. Styrelsen satte sig i en container med en halogenlampa och testade. Det blev tummen upp, och numera sitter 13 halogenlampor med en sammanlagd strålningseffekt på 16 kW i bergrummets tak.

Förutom behaglig värmestrålning ger de ett varmgult ljus, ungefär som från LED-filamentlamporna som också hänger i taket. Rummet har även en projektor för konferenser, mikro-vågsugn, kaffebryggare och tre vattenkokare.

FAKTA

Äventyrsgruvan

• Brytningen av järnmalm i Tuna Hästberg startade förmodligen vid 1600-talets mitt.
• Gruvans storhetstid kom på 1900-talet då gruvdriften moderniserades.
• Cirka 6 miljoner ton malm bröts innan gruvan lades ner 1968.
• År 2011 återuppstod gruvan, nu under namnet Äventyrsgruvan.
• Verksamheten drivs av en ekonomisk förening med samma namn.

– Här finns rätt många installationer men de är inte så synliga, säger Daniel och visar hur en svart kabel följer sprickan i bergväggen. Ingen sladd går rakt, brytarna är svartlackerade och i stället för vanliga kabelklämmor används svarta stripsfästen.

När kaffet är urdrucket fortsätter turen. Vi vandrar vidare genom vindlande gångar, passerar gamla verktyg och kläder som gruvarbetare har lämnat efter sig och beundrar sjöar som skimrar grönblått i skenet av en dold armatur. Snart når vi ”Indiana Jones-salen”, en pelarsal där evenemang anordnas vid Valborg och Lucia.

Här planeras en sjätte undercentral och en fast installation för DMX-styrda belysningseffekter synkade med musik och ljudeffekter. Allt för att erbjuda nya upplevelser och locka fler besökare. Samtidigt är det en känslig balansgång mellan att expandera och att behålla den historiska atmosfären.

Mer om belysning: De är svenska mästare i belysning

– Visst vill vi växa men inte hur mycket som helst. Det ska inte kännas som Gröna Lund, säger guiden Mattias Bengtsson som jobbar i gruvan den här dagen.

– Visst vill vi växa men inte hur mycket som helst. Det ska inte kännas som Gröna Lund.

Mattias Bengtsson, guide

Till sist flåsar vi oss upp till markytan igen via en trätrappa med 410 trappsteg. I en andningspaus passar Daniel på att berätta om alla inbrott som Äventyrsgruvan har drabbats av,
i genomsnitt fyra per år.

– Fast som tur är jobbar jag ju med larm, säger han.

För några år sedan installerade Belo ett larmsystem som gör det möjligt att se var inkräktarna går in, hur många de är och vart de tar vägen. 

– Sedan dess har vi inte haft ett enda falsklarm. Men vi har tagit alla inbrottsgäng och hållit fast dem tills polisen hunnit till platsen.

Så fick Elvisionen tillbaka sina stulna företagsbilar

Vilka detektorer som helst klarar inte den speciella miljön. Efter omfattande tester valdes robusta kombidetektorer som står pall för både fukt och fladdermöss. Tekniken som har provats ut här har Belo även kunnat använda på andra utsatta ställen.

– Sedan dess har vi inte haft ett enda falsklarm. Men vi har tagit alla inbrottsgäng och hållit fast dem tills polisen hunnit till platsen.

– Stora parkeringsplatser utomhus till exempel. Fast där är det fåglar i stället för fladdermöss, säger Daniel.

Läs om Biotronen: Här kan forskarna välja önskat klimat i avancerade växtkammare

Larmsystemet används även för att styra övriga installationer. Kvarglömd belysning och värme slås av när siste man lämnar gruvan och aktiverar larmet. Även vatten- och vakuumpumpar kopplas från för att minimera skador om det skulle uppstå ett läckage. Samtidigt går ventilationen ner till ett minimum medan underhållsvärmen till toaletter och tekniska utrymmen slås på. När nästa besökare kommer till gruvan och stänger av larmet tänds vissa områden automatiskt upp och uppvärmning på toaletter och värmerum går över till termostatstyrning. Sedan är det bara att spänna på sig selen, greppa vajern och börja nedstigningen.

Fler nyheter