"En gång trillade en kille i"

20 januari 2017  |  Text: Lars-Göran Hedin

Tjörnpojken blev elektriker och tog jobb hos Emil Lundgren i Stenungssund. Efter åtta år på resande fot sadlade han om. Som elektriker i Göteborgs hamn kan han nu dagligen känna saltstänk på arbetsplatsen.

Det är en lite gråkall och fuktig morgon i Göteborgs hamn. Arbetsfartyget Saxkran är på väg ut till en fast pollare i Skarvikshamnen. Ombord finns, förutom den tre man starka besättningen, en av hamnens elektriker. Det är Christoffer Jörnestrand som ska ut och byta ut en armatur på pollaren.

– Båtsmännen som hjälper fartygen att ­lägga till har klagat över det dåliga ljuset här ute. Ibland är det mörkt, ruggigt och svår­jobbat så då vill de ha bättre ljus, berättar Christoffer. Så nu ska han ut och försöka ordna den saken, med en lite modernare och effek­tivare armatur för den tio meter höga masten.

Saxkran lägger till vid pollaren. Besättningen passar på att smörja förtöjningskrokarna medan Christoffer kollar flytväst och säkerhetssele innan han klättrar upp i masten för att demontera den gamla armaturen. Det blir ett par vändor upp och ner innan Christoffer den här gången tvingas ge upp.

– Armaturen går inte att lossa med de verktyg jag fått med mig. Som vanligt är det kombinationen av rostfritt och aluminium som ställer till det. Den funkar helt enkelt inte i den fuktiga miljön härute i hamnen, skruvarna har rostat fast, förklarar Christoffer Jörnestrand.

– Båtsmännen som hjälper fartygen att ­lägga till har klagat över det dåliga ljuset här ute. Ibland är det mörkt, ruggigt och svår­jobbat så då vill de ha bättre ljus.

Christoffer Jörnestrand

Så Saxkran får tuffa tillbaka till sin tilläggsplats och Christoffer bestämmer sig för att fortsätta med ett annat jobb. Någon dag med bättre väder får det bli en ny tur ut till pollaren, bestämmer han.

Skarvikshamnen är en oljehamn där mindre och medelstora tankfartyg lossar petroleumprodukter, men som också lastar bensin och annat från dom närbelägna raffinaderierna. Hamnen är en av flera som Göteborgs Hamn äger. Några drivs i egen regi, andra av entreprenörer.

– Älvsborgshamnen, Skandiahamnen och bilhamnen ingår därför inte i vårt arbetsområde, förklarar Christoffer. Det gör däremot de övriga hamnarna, liksom landströmsanläggningar i Majnabbehamnen och kaj 700 i Älvsborgshamnen. Elektrikerna på hamnbolagets verkstadsavdelning har också hand om service på Sjöfartsverkets och hamnens egna inseglingsfyrar från Vinga upp till Lärje vid Bäckebol.

– Sjöjobben är sköna avbrott i vardagen, särskilt dagar när vädret är bättre än i dag. Det kan vara riktigt gôtt ibland ute på sjön, men oftast blåser det här så även om det är mitt i sommaren kan det kännas kyligt.

Det kan vara riktigt gôtt ibland ute på sjön, men oftast blåser det här så även om det är mitt i sommaren kan det kännas kyligt.

I verkstaden finns tre anställda elektriker och fyra mekaniker som alla arbetar som ett team under verkstadschefen Henrik Petersen. Mekaniker och elektriker gör ofta jobben tillsammans.

– När vi har jourvecka är vi alltid en mekaniker och en elektriker som har jouren tillsammans. Vi hjälper varandra hela tiden, så det är en hel del nytt jag fått lära mig sedan jag kom hit, konstaterar Christoffer.

Jour har han två veckor av sex – det blir två jourveckor på raken och sedan fyra veckor utan jour. Då jobbar han och hans mekanikerkollega som vanligt mellan 07–16, men är samtidigt tillgängliga övrig tid på dygnet och hela helgen.

FAKTA

En vanlig dag vid Göteborgs hamn

06.30 Kaffedags. Christoffer är på plats i tid för en kopp kaffe innan arbetstiden startar klockan sju. Med tidig start på morgonen slipper han den värsta rusningstrafiken.

07.00 Morgonmöte. Genomgång av eventuella inrapporterade fel. Hamnen har ett digitalt felrapporteringssystem som verkstadschefen håller ögonen på. Han fördelar eventuella akutarbeten. Om inget akut inrapporterats blir det arbete med fort­löpande underhåll, pågående ­förbättringsprojekt och liknande. Om inte annat finns det massor av armaturer som efter hand uppgraderas till energisnålare LED.

09.00 Frukost på verkstaden.

12.00 Lunch. Antingen medhavd matlåda eller på restaurangen i närbelägna Älvsborgshamnen.

16.00 Arbetsdagen slut.

– Ibland kan jourveckan vara ganska lugn, men andra gånger kan det vara riktigt hektiskt. I lördags och söndags hade vi fullt upp med en ventil som stängde automatiskt fast vi inte ville det. Styrsystemet krånglade så ventilerna fick skötas manuellt, under ständig övervakning av hamnkontorets personal. Jag hann knappt hem från lördagsjobbet innan det var dags att rycka ut på söndagen igen, berättar Christoffer.

Christoffer Jörnestrand har varit hamnelektriker sedan 2014. Efter genomgången elutbildning på gymnasiet i Stenungssund började han arbeta hos elinstallationsföretaget Emil Lundgren där 2006. Det blev mycket jobb inom den petrokemiska industrin men också en hel del resande under de där åren.

– Styrsystemet krånglade så ventilerna fick skötas manuellt, under ständig övervakning av hamnkontorets personal. Jag hann knappt hem från lördagsjobbet innan det var dags att rycka ut på söndagen igen.

– När min fru och jag fick vårt första barn var jag i Gällivare på jobb och det kändes ju väldigt trist att vara så långt hemifrån just då. Sedan flyttade vi för några år sedan ut till Fotö i Göteborgs skärgård och då blev det långt att pendla för mig. Det var anledningen till att han sökte jobbet som elektriker hos Göteborgs Hamn.

– I början var jag lite frustrerad över tempot här – det är inte alls som ute på byggen och liknande. Här arbetas det lite lugnare och metodiskt, förklarar Christoffer. Inte minst därför att säkerhetstänket är så långt drivet i oljehamnen.

– Sedan många år har Göteborgs Hamn arbetat med att finslipa alla säkerhetsrutiner. Här behövs tillstånd för de flesta arbeten, särskilt för det vi kallar ”heta arbeten”.

Christoffer Jörnestrand förklarar att alla arbeten med elverktyg betraktas som ”heta”, eftersom det kan finnas risk för gnistbildning och annat som startar bränder. Särskilt när båtar med bensin och andra mer lättflyktiga produkter ska lastas eller lossas är säkerhetskraven höga.

– Det finns fastställda säkerhetsavstånd för vissa arbeten, vi ska alltid ha med oss gasmätare som varnar för lättantändliga gaser och brandsläckare ska vara med ute vid sådana jobb. För personsäkerhetens skull är det också krav på flytväst vid allt arbete på kajerna.

– I början var jag lite frustrerad över tempot här – det är inte alls som ute på byggen och liknande.

– En gång var det faktiskt en kille som trillade i ute vid Torshamnen, men som tur var hoppade en annan efter och hjälpte honom upp. Nu har vi en ramp i Skarvikshamnen där det står en vattenskoter i beredskap för sådana missöden, förklarar Christoffer.

Christoffer arbetar mest i Skarvikshamnen. Här finns massor av utrustning som är beroende av att eltillförsel och styrsystem fungerar. Det pågår dessutom ett ständigt arbete med att bygga ut själva styrsystemet och automatisera ventiler och annat.

FAKTA

Ofrivilligt väder gav utslag

De gasmätare som är obligatoriska vid heta arbeten är känsliga. Det fick en gång en kollega erfara när han satt fast gasmätaren i sina hängselbyxor, på insidan för att inte tappa den. När han oavsiktligt släppte väder, reagerade mätaren direkt och började tjuta.
— Kamraterna runtomkring fick sig ett riktigt gott skratt, den gången, minns Christoffer.

Efter det misslyckade försöket med armaturbyte ute i hamnen åker därför Christoffer bort till en av ojepirerna. Här ute håller han och mekanikerkollegan Gert Pettersson på med att bygga om ventilstyrningen till en så kallad VRU – en anläggning som fångar upp bensingaser vid lastning av bensin och återför dem i flytande form till båtens tankar.

– Det bildas ett övertryck av gas i tankarna när man fyller dem, gas som förr i världen gick förlorad i atmosfären. Nu fångas den in och leds via ett ventilsystem till kolfilter som tar upp gasen. Sedan sugs bensinen ur filtret med undertryck och återgår som flytande bensin tillbaka till fartygets tankar, säger Christoffer.

– En gång var det faktiskt en kille som trillade i ute vid Torshamnen, men som tur var hoppade en annan efter och hjälpte honom upp.

Nu ska VRU:n byggas om så att styrdonen till ventilerna kan flyttas in från de olika enheterna och samlas i en klimatsäker kapsling. Christoffer och mekanikern tar mått för att kunna böja till rostfria rör att skydda styrkablar och luftslangar.

På väg till verkstaden blir Christoffer hejdad av en vakt som har bekymmer med övertrycket i en övervakningscentral. Inne i det lilla vaktrummet finns elutrustning så här måste vara övertryck som hindrar petroleumgaser att tränga in och antändas. En tryckvakt övervakar det hela och bryter strömmen om lufttrycket i rummet blir för lågt. Nu har den börjat lösa ut så Christoffer kollar vad som kan orsaka problemet.

– Det är ett luftfilter häruppe i taket som är alldeles igensatt, konstaterar han.

– Att vara elektriker i hamnen är som du ser inte bara en fråga om eljobb, säger Christoffer. Men, tillägger han, det är en av de stora tjusningarna med det här arbetet.

– Variationen är enorm. Jag vet inte på morgonen hur arbetsdagen kommer att se ut, men jag kan vara ganska säker på att under dagen kommer jag att lära mig något nytt, skrattar Christoffer Jörnestrand.

Fler nyheter