Här måste ljusansvarige hålla huvudet kallt

Lamporna är extremt svaga och får inte synas – samtidigt ska de ge stor effekt.

Som ljusanvarig på Icehotel har Olof Lange ett iskallt uppdrag, och i år ljussätter han för första gången två ishotell. Det ena smälter ner i vår, det andra ska kylas av midnattssolen.

För 27:e året i rad har ishotellet i Jukkasjärvi byggts av snö och is från Torne älv. Och för sjunde gången är det Olof Lange som ansvarar för belysningen.

Den här säsongen finns inte enbart det välkända ishotellet som rinner tillbaks till älven när vårsolen börjar steka. Nu finns även ett ishotell som ska överleva sommaren med hjälp av kraftiga frysaggregat och en ny solcellsanläggning. En sak har de båda hotellen gemensamt: ljussättningen spelar en nyckelroll i sviterna som utsmyckas av iskonstnärer från hela världen.

– Vi ska ljussätta deras design och ge rätt känsla när man kommer in i sviterna, säger Olof Lange.

Han jobbar året runt på ishotellet, eller Icehotel som namnet egentligen lyder. Redan i våras började han fundera på ljussättningen till den här vinterns sviter.

– Vi ska ljussätta deras design och ge rätt känsla när man kommer in i sviterna.

Olof Lange, belysningsansvarig Ishotellet

Vid Elinstallatörens besök i början av december orkar solen nätt och jämnt över skogsbrynet på andra sidan älven. Det traditionella ishotellets ytterväggar av snis – en blandning av snö och is – färgas svagt rosa av de låga strålarna. Invändigt ser det ut som en byggarbetsplats med ställningar och verktyg i halvfärdiga rum. Det är åtta dagar kvar till invigningen, och de tio personerna i ljusteamet har bråda dagar. Konstnärerna likaså.

I en av de blivande sviterna står två polska isskulptörer och mejslar fram en stor ros ur ett glasklart isblock. Rosen ska fungera som en prisma och sprida ljus från en liten LED-spot. Längs väggarna sitter en rad kvadratiska hålrum och väntar på varsin sådan isprisma. Elsladdarna hänger redan på plats.

En av ljusteamets utmaningar är att hitta rätt vinkel för ljusets väg genom isen för att få önskad effekt i de olika sviterna. Olof tar av sig hjälmen och lyser med pannlampan genom ett isstycke så att ljuset sprids på snöväggen. Sedan polerar han isen med handsken - och ljusbilden förändras.

– Is är ett levande material, och varje isblock är unikt. En spricka kan exempelvis få ljuset att tvärstoppa, och då måste vi hitta en annan lösning, säger han.

– Is är ett levande material, och varje isblock är unikt. En spricka kan exempelvis få ljuset att tvärstoppa, och då måste vi hitta en annan lösning.

Belysningsinstallationerna ska i allmänhet inte synas för besökarna, de ska bara upplevas. I isros-armaturen ska den lilla LED-spoten exempelvis sitta dold i snisen. Ett annat viktigt krav är föga förvånande att ljuskällorna inte alstrar värme. Därför används nästan enbart energieffektiva LED-lampor.

– Vi använder otroligt låg effekt, sällan mer än 1 watt. Och sedan dimmar vi ner det mesta, säger Olof Lange.

Sviterna blir väl upplysta och effektfulla trots att ljuskällorna är väldigt energisnåla. Snö reflekterar ljus bättre än en spegel, och därför gäller det att inte braka på med för starkt ljus.

– Då försvinner magin och snöytan ser bara död ut, säger Olof.

Den låga temperaturen, cirka 5 minusgrader, är inga problem för LED-lampor. Tvärtom så gynnas både prestanda och livslängd av kyla. För drivdonen kan det vara tuffare att klara det bistra klimatet. Att förlita sig på temperaturklassningen i specen räcker inte, enligt Olofs erfarenhet. Men vid det här laget vet han vilka drivdon som går att lita på.

– Då försvinner magin och snöytan ser bara död ut.

Ljuskällorna är seriekopplade och måste tåla att bli felkopplade. Att en felkopplad lampa slocknar är ok, men den får inte gå sönder och bryta hela slingan. Avancerad belysningsstyrning går bort i det traditionella ishotellet – elektroniken står inte pall för kylan.

Ljusteamets arbete underlättas av att armaturerna kan placeras i princip var som helst. Det är bara att borra i väggarna eller skrapa fram en skåra och dra sladden. Sedan spacklas ytan slät igen med en näve snis.

All belysning drivs med likspänning, 12 eller 24 V, och strömmen kommer från en liten undercentral i korridoren.

– Den ser ut som vilken byggcentral som helst. Ju enklare, desto bättre, säger Olof Lange och gläntar på en trälucka i snis-väggen.

– Den ser ut som vilken byggcentral som helst. Ju enklare, desto bättre.

Hotellet har fem korridorer med varsin sådan central, som är ansluten till någon av kabelbrunnarna i marken. Förutom kabelbrunnar saknas permanenta elinstallationer i det traditionella ishotellet. Gästerna kan vistas här från mitten av december till i början av april. Sedan rinner hela skapelsen sakta ner i älven igen.

– Vi lånar bara isen, och allt vi skapar försvinner till våren. Men förgängligheten är en del av konceptet, säger Olof.

För hans egen del återstår bara en uppgift när vårsolen återvänder: att plocka bort alla sladdar och armaturer allt eftersom de tinar fram. Mycket kan sparas och återanvändas. Och i samma veva startar planeringen av nästa säsongs iskonstverk. 

Fler nyheter