“Att inte förstå var värken kom ifrån var det värsta”

Publicerad 26 nov 2018, 06:00

Martin Granath drabbas av fruktansvärd huvudvärk. Utan stark smärtmedicin tar han sig inte ens upp ur sängen. Ingen vet varför. Ingen misstänker elolyckan han var med om ett och ett halvt år tidigare. Förrän Martin läser en artikel i Elinstallatören.

Martin är elinstallatör och på hösten 2014 gör han ett arbete i ett felkopplat badrum. Nollan var hämtad från belysningsgruppen och lagd på golvvärmen. Fasen kom från radiatorslingan. När Martin bryter säkringen till belysningen är spänningen fortfarande på i dosan. Det upptäcker han inte förrän han klipper isär nollan. Strömmen tar bakvägen via golvvärmen, går ihop med belysningen och in i hans kropp i ena handen, via bålen och ut genom andra handen.

TV4-läkaren står fast vid sitt ord: ”Åk inte in”

– Jag stod på en trappstege som jag ramlade ner ifrån, men vet inte hur länge jag var i kontakt med spänning. Som elektriker har jag tyvärr tidigare råkat ut för ett par små stötar, men jag kände direkt att det var betydligt värre den här gången, säger Martin.

Själva fallet klarar han bra, men elolyckan är så pass allvarlig att han beslutar sig för att åka till akuten. Han är tillräckligt opåverkad för att köra själv. På akuten får han samma bemötande som så många elektriker vittnat om i Elinstallatörens rapportering om lågspänningsolyckor: ”Var det bara villa-el?” frågar vårdpersonalen honom.

Läsarna om Den (o)farliga hushållselen: ”Då frågade jag varför man installerar jordfelsbrytare.”

”När jag berättade blev han chockad över att jag fått komma hem. Han sade att jag hade kunnat dö av njursvikt under natten för att så mycket muskler var sönderstressade.”

Martin mötte sin granne, som är överläkare, dagen efter olyckan.

Efter ett EKG på drygt en timme skickas Martin hem. I hans patientjournal noterar läkaren ”patient inkom efter strömstöt”. Trots att Martin tydligt har uppgett att det var en olycka med ström som gick från hand till hand – alltså en strömgenomgång – och inte en ”stöt”.

Dagen efter ska Martin hämta sin son hos en granne. Grannen råkar vara överläkare och ser att Martin är fullständigt stel över bröst och rygg och frågar vad som hänt.

Vården egna riktlinjer följs inte: ”Jag fick intrycket att min olycka inte togs på allvar”

– När jag berättade blev han chockad över att jag fått komma hem. Han sade att jag hade kunnat dö av njursvikt under natten för att så mycket muskler var sönderstressade. Han menade att jag borde ha legat under observation under natten. Vid hård ansträngning eller träning utsöndrar kroppen ett ämne som heter myoglobin. Han menade att det inte var säkert att njurarna hade klarat att ta hand om den mängd av ämnet som jag förmodligen hade i kroppen, berättar Martin.

Redan efter helgen är Martin tillbaka på jobbet. Smärtan är stark i någon vecka efter olyckan och känns i kroppen en månad. Men han låter saken bero. Efter ett år drabbas han av huvudvärk som bara blir värre och värre. Efter ett och ett halvt år blir den outhärdlig. Han gör ingen koppling till eloyckan.

Läs mer: Två dödliga elolyckor under 2017

”Det var nästan att jag hoppades att jag hade diskbråck i nacken när jag skulle in på magnetröntgen. Bara för att få ett svar på varför jag hade så fruktansvärt ont.”

– Jag hade haft bihåleinflammation tidigare och sökte för det. Men medicinen fungerade inte. En dag ringde jag till chefen när jag inte klarade av att lyfta armarna över axelhöjd. Jag tänkte att det går nog säkert över.

Sjukskrivning följde, perioder med sjukgymnastik och starka smärtstillande mediciner.

– Sommaren ett och ett halvt år efter olyckan var jag så dålig att min fru var tvungen att ge mig medicin på morgnarna för att jag ens skulle komma upp ur sängen. Jag fick åka in två gånger på magnetkameraundersökning, men de hittade inget fel.

Överläkaren på de drabbades sida: ”Jag förstod ju att det inte var psykologiska besvär”

Martin börjar jobba på kvartstid, inte för att han vill eller känner sig redo, utan för att han måste för Försäkringskassans skull.

– Att gå runt och inte förstå varifrån värken kom var det värsta. Det var nästan att jag hoppades att jag hade diskbråck i nacken när jag skulle in på magnetröntgen. Bara för att få ett svar på varför jag hade så fruktansvärt ont.

Vändningen kommer två år efter olyckan. Martin läser en artikel i Elinstallatören om forskning gjord i Örebro på sena skador efter strömgenomgång. Han tar kontakt med forskaren och beskriver sina symtom.

– Jag hade frågat min läkare på vårdcentralen om smärtan kunde bero på att jag två år tidigare drabbats av strömgenomgång, men det ­avfärdades. När jag tog uppgifterna från Örebroforskaren tillbaka till vårdcentralen skickades jag på nya tester. Efter dem kunde läkarna med hög sannolikhet fastställa att skadan berodde på den där strömgenomgången i badrummet.  

– Jag kommer aldrig bli av med smärtan. Men på något sätt kan jag acceptera och gå vidare.

”Jag kommer aldrig kunna skruva på heltid.”

Hur mår du i dag?

– Jag har min nacksmärta, min lättare huvudvärk och min sämre greppförmåga i högerhanden. Men jag kan jobba ändå och få saker att fungera. Jag kommer aldrig kunna skruva på heltid.

I stället för heltidsjobb som elektriker har Martin börjat undervisa på yrkesutbildning två dagar i veckan. Han har också tagit en roll som arbetsledare i det företag han jobbar på nu.

– När mina elever frågar varför de inte jobbar med isolerade verktyg säger jag att det är för att de inte får arbeta nära spänning. Men redan där finns idén hos dem att de ska jobba i nära kontakt med spänning.

– Det finns en kultur som alltid funnits bland elektriker. När jag gick i skolan skämtades det om att man inte är elektriker förrän man har fått sin första stöt. Det måste ändras. Vi måste ha nolltolerans.

Nestor inom vården efter strömgenomgång om TV4-läkarens uttalande: ”Helt fel”