”Killarna var jätteduktiga, men ingen vågade anställa dem”

Publicerad 9 nov 2017, 16:44

Läraren Bengt Wallberg satt i bilen och grät när hans första årskull nyanlända elektriker var färdigutbildade.

–  Killarna var jätteduktiga, men ingen vågade anställa dem, säger han.

Nu ska hans femte årskull få ett ”snabbspår” in i elektrikerbranschen.

Många elfirmor söker elektriker med ljus och lykta. Samtidigt finns det gott om nyanlända elektriker som kör taxi, trots att de inget hellre vill än att jobba med el. Därför har EIO, SEF och Arbetsförmedlingen startat ett så kallat snabbspår. Syftet är att göra det lättare för personer, som har jobbat som elektriker i andra länder, att få jobb i den svenska elteknikbranschen.

Läs mer: Hassan gör come-back som elektriker

Projektet följer bland annat 13 elektriker som går en utbildning i Haninge, söder om Stockholm. Deras lärare Bengt Wallberg kan vittna om att satsningen behövs. När hans första årskull nyanlända elektriker gick ut år 2014 satte han sig i bilen och grät.

Bengt Wallberg.

– Killarna var jätteduktiga, men ingen vågade anställa dem. Jag var förtvivlad, säger han.

Han såg ingen annan råd än att ta in tre av eleverna i sin egen elfirma. Det visade sig bli ett lyckokast. Trion  fick snabbt uppdrag på bygget av sjukhuset Nya Karolinska, och de gjorde så bra ifrån sig att Bengt fick frågan ”har du fler?”. Och det hade han ju.

”Killarna var jätteduktiga, men ingen vågade anställa dem. Jag var förtvivlad.”

Bengt Wallberg, lärare Centrum Vux

I dag har företaget, som heter Elektropartner International AB, tio anställda. Tre av dem är söner till Bengt, sex av dem är tidigare elever. Efter rekryteringarna ökade omsättningen från 2,5 till närmare 7 miljoner kronor. Vinsten växte från 100 000 till 1 miljon kronor.

Läs mer: Så ska det bli lättare att valideras

– Det är en riktig solskenshistoria som visar att man inte förlorar något på att lyfta andra. Tvärtom. Företag som anställer de nyanlända kan dessutom ofta få bidrag den första tiden, säger Bengt Wallberg.

Elinstallatören träffar honom på skolan i Haninge, som drivs i Centrum Vux regi. Här går hans femte årskull nyanlända elektriker, 13 stycken. Alla har hittat hit via Arbetsförmedlingen.

När Elinstallatören kliver in i praktiksalen installeras det för fullt i träningsbåsen. De ska motsvara standardkök på 3,5 meter, fast inklämt på liten yta. Längs väggen finns uttag för kylskåp och belysning, dosor för värmegolv och allt annat som behövs i elväg i ett kök. Eleverna jobbar parvis och har gjort en ritning över installationen innan de börjar montera.

–  Uppgiften ska efterlikna en vanlig arbetsplats så mycket som möjligt. Därför är det bra att jobba två och två, för ute i verkligheten har man ju arbetskamrater, säger Bengt Wallberg.

Han går runt bland eleverna, svarar på frågor och inspekterar arbetet. En kille visar upp sin nymonterade elcentral, och Bengt rycker i sladdarna för att kontrollera att de sitter fast. De lossnar.

–Gör om och gör rätt, säger Bengt vänligt och buffar killen lite lätt i magen.

En annan elev får tipset att alltid börja med att lägga 3-fasgruppen i centralen. Bengt visar också hur komponenterna ska sitta i 90 graders vinkel mot normskenan så att inget glappar. Stämningen är engagerad, och Bengt berättar att hans paroll lyder ”här finns inga dumma frågor”.

– Jag brukar säga ”du ska passa på att göra bort dig här i klassrummet”. Ingen kysser dig när du kommer ut på arbetsplatsen, där är det skarpt läge, säger han.

”Du ska passa på att göra bort dig här i klassrummet. Ingen kysser dig när du kommer ut på arbetsplatsen.”

Bengt Wallberg, lärare Centrum Vux

Vi stannar till vid ett bås där Ömer Ilgöy från Turkiet arbetar tillsammans med Zlati Dimitrov från Bulgarien. Att de kommer från olika länder är ingen slump. Då blir svenska det gemensamma språket.

Ömer är den i elevgruppen som har varit längst i Sverige. Han flyttade hit för 13 år sedan, se separat artikel. Den kurskompis som är mest nyanländ har endast varit här i drygt två år. Bengt beskriver gruppen som blandad även vad gäller ursprungsland, svenska och elkunskaper.

Utbildningen pågår i ett år och omfattar fyra delar: praktisk ellära, elkraftteknik, elteknik/elinstallation och kommunikationsnät.  Eleverna får även lära sig om kulturen på svenska arbetsplatser, och hur man kan bete sig för att lättare smälta in. Runt jul ska de vara redo att gå ut på praktik på arbetsmarknaden.

– Att hitta praktikplatser är jättesvårt, och jag hoppas verkligen på samarbetet med installatörerna, säger han.

Anna Byström är projektledare för snabbspåret. Hon berättar att gruppen bland annat kommer att göra ett studiebesök till Caverions verksamhet på Astra Zeneca. Tillsammans med skolan arrangeras också ett avslutningsevent dit elinstallatörsföretag kommer att bjudas in.

– Det handlar om att skapa relationer mellan eleverna och tänkbara arbetsgivare. Vi pratar också med företag för att bättre förstå vad de oroar sig för när det gäller att anställa nyanlända, säger hon.

” Det handlar om att skapa relationer mellan eleverna och tänkbara arbetsgivare.”

Anna Byström, projektledare för snabbspåret

Nästa steg är att försöka bidra till att orosmomenten undanröjs. Många arbetsgivare har exempelvis funderingar kring språket. Kan de här elektrikerna tillräckligt bra svenska? Hänger de med i yrkesjargongen?

I Haninge läser de elever som behöver förbättra sin svenska SFI, Svenska för invandrare, parallellt med elutbildningen. Språkträningen slinker in även i elkurserna, och det är något svenskaläraren Kristina Nyberg hjälper till med. Hon dammsuger kurslitteraturen efter typiska elektrikerord som SFI-lärarna kanske inte har koll på. Dold förläggning, fasföljdskontroll och utanpåliggande till exempel. Hon ställer också ”okunniga” frågor, ungefär som en framtida kund kan tänkas göra.

– Då får eleverna förklara hur man byter en propp eller berätta att de har dragit en 3-fasgrupp. Att veta hur man svarar en kund är inte alltid så självklart, och det kan vara svårt även för svenska elektrikerelever, säger Kristina Nyberg.