Elföretagets anbud förkastades – timpriset var för lågt

Publicerad

31 Aug 2026, 05:00

| Uppdaterad

28 Aug 2026

337 kronor i timmen för en elektriker med servicebil och verktyg. Det var så lågt att Sollentunas fastighetsbolag förkastade anbudet. Upphandlingschefen förklarar varför.

Läs också:
”I kostym kan jag ta ett högre timpris”

”Vi har förstört vårt timpris” – 5 vägar till högre lönsamhet

Hur lågt är för lågt i ett anbud? I Stockholm blev det tydligt då Sollentuna kommuns fastighetsbolag SKAB fick rätt i domstol: 337 kronor i timmen för elinstallationstjänster är orimligt. Företaget hade flera förklaringar till sin prissättning. Bland annat att de inte hade leasingkostnader för fordon och verktyg, att lokalkostnaderna var låga samt att elektrikern som skulle utföra jobben bodde nära. 

När Elinstallatören når fastighetsbolaget förklarar upphandlingschef David Vestberg att de direkt begärde in förklaringar från alla företag med anbud under 500 kronor per timme. 

– Vi satte ingen gräns, utan bedömningen gjordes vid anbudsöppningen. Sedan hanterade vi inkomna förklaringar separat, individuellt och utifrån enskilda förutsättningar, säger han.

Tidningen Elektrikern har tidigare skrivit om tvisten och uppgett att elektrikerns lön enligt SKAB:s kalkyl skulle hamna långt under kollektivavtalets nivå. David Vestberg betonar dock att bolagets uppgift inte är att bedöma företagens lönesättning. Risken med mycket låga anbud ligger enligt honom snarare någon annanstans.

– Vår bild är att den största risken är att ersättningsnivån inte täcker normal kostnadstäckning, så att det behöver täckas av överdebitering av timmar eller i värsta fall leveransvägran. Så det är väldigt ovanligt att vi misstänker icke avtalsenliga löner, men det går ju ändå ihop med att om anbudspriset är för lågt så måste det tas någonstans ifrån, säger han. 

SKAB vill inte kommentera elföretagets enskilda förklaringar närmare. David Vestberg konstaterar samtidigt att priserna ofta pressas hårt i ramavtal. Men det avgörande i det här fallet var enligt honom inte själva timpriset – utan att företaget inte lyckades förklara hur kalkylen gick ihop.

– Anbudet förkastades inte för att priset var lågt, utan för att bolaget inte lämnade en tillräckligt detaljerad, trovärdig och verifierbar förklaring till det låga priset. Och LOU är tydlig: om ett anbud är onormalt lågt och inte kan förklaras ska det förkastas, säger David Vestberg.

Patrick Blinned, vd på det företag vars anbud förkastades, är tydlig med att alla deras medarbetare har avtalsenlig lön och den siffra som använts i kalkylen har utgångspunkt i kollektivavtalet.

– En kalkyl innehåller beräkningsgrunder för att bedöm kostnaderna för ett uppdrag. Det är inte detsamma som den individuella lön som betalas ut. Förvaltningsrätten har heller inte fastställt vilken lön våra elektriker skulle ha fått. Domstolens prövning gällde om anbudet kunde betraktas som onormalt lågt och om vi hade lämnat en tillräcklig förklaring till prissättningen, skriver han till Elinstallatören.

Vidare skriver han att anbudet var affärsmässigt genomförbart utifrån företagets förutsättningar och avtalets samlade ersättningsmodell.

– Vår bedömning av affären gjordes utifrån ramavtalet som helhet och vår befintliga kostnadsstruktur. Vi hade en etablerad organisation, egna resurser och korta transportvägar. Materialersättningen var reglerad av SKAB till fakturaverifierad självkostnad med 8 procents påslag. För avrop över 300 000 kronor skulle förnyad konkurrensutsättning ske, där fast totalpris för avropet utvärderades.

När de avkrävdes förklaring för sitt anbud, vilket då alla företag med ett timpris på under 500 kronor gjorde, så lämnades den.

– SKAB bedömde att den inte var tillräcklig och Förvaltningsrätten har därefter kommit till samma slutsats. Den bedömningen förhåller vi oss till. För oss visar målet snarare hur viktigt det är att hålla isär tre olika frågor: vilket timpris ett företag lämnar, hur företaget kalkylerar ett ramavtal och vilken individuell lön den anställde faktiskt har. De är relaterade, men de är inte samma sak. Det är den distinktionen vi tycker är viktig i diskussionen om domen.

Läs också:
”Företagen måste få upp timpriserna”