Löfte att tjäna gud inte grund för behörighet

Utbildningen, praktiken och överinseende från en behörig installatör saknades inte – men mannen som sökte behörighet hade arbetat för att “tjäna gud” och inte i ett anställningsförhållande – därför gick Kammarrätten i Göteborg på Elsäkerhetsverkets linje och nekade mannen att bli elinstallatör.

En man som i flera år praktiserat för en behörig elinstallatör inom Jehovas vittnen fick avslag på sin ansökan till Elsäkerhetverket om behörighet. Mannen överklagade avslaget till Förvaltningsrätten i Karlstad men även där hävdar verket att det fanns frågetecken kring ersättning, personlig arbetsskyldighet och arbetsgivarens kontroll och arbetsledning och att kravet på ett anställningsförhållande därmed inte var uppfyllt. Rätten gick på Elsäkerhetsverkets linje och avslog mannens överklagande av verkets beslut. Det här skriver Dagens Juridik på nätet.

I Kammarrätten i Göteborg, dit mannen överklagade, medger Elsäkerhetsverket att “innehållet i praktiken och överinseendet av den behöriga installatören uppfyller de krav som ställs i regierna i behörighetssystemet. Det är dock inte visatatt arbetet har utförts i ett anställningsförhållande.” Rätten tar nu fasta på att det arbete mannen utfört liknar ett anställningsförhållande, men understryker att inget kontrakt upprättats om anställningen.

Mannen fick ersättning i form av kost, logi och förmåner, däremot har han inte fått någon lön. Han har heller inte kunnat visa upp något som intygar hans rätt som arbetstagare eller att Jehovas vittnen haft några skyldigheter gentemot honom som arbetsgivare.

Trossamfundet skriver till rätten att medlemmarna “utför sitt arbete som en del av sitt löfte om att tjäna Gud på heltid. Detta innebär att dessa medlemmar inte erhåller någon ekonomis ersättning för sittarbete. Tjänsten anses av medlemmarna vara en helif tjänst och kan därför i denna bemärkelse inte betraktas som en anställning i ordet rätta bemärkelse.”

Kammarrätten i Göteborg avslår, på grund av arbetets frivilliga grund, mannens överklagan. En av rättens medlemmar, ett kammarrättsråd, är skiljaktig, och anser att mannens brist på vinstintresse för sitt arbete inte är skäl nog för att anse att han inte haft ett anställningslikt förhållande. Det här skriver Dagens Juridik.