Behörighetsutredningen: anläggning ska ha betydelse

Regeringens utredare av elbehörighetssystemet bör ställa sig frågan om vilka anläggningstyper som ska omfattas av ett framtida behörighetssystem – alltså ett förslag om att typen av anläggning ska inverka på graden av statlig reglering. Det anser Mats Jonsson, elsäkerhetsingenjör och ledamot i SEK Svensk Elstandards kommitté för regler för elinstallationer och skydd mot elchock.

Mats Jonsson driver även konsultföretaget Eltrygg AB, och på webbplatsen Voltimum skriver han att de anläggningstyper som i dag omfattas av krav på formell behörighet finns inom ett så brett spektrum att de som jobbar där inte är en typ av yrkesmän.

”[Elektriska Installatörsorganisationens (EIO) vd] Jan Siezing för i en artikel fram EIO:s förslag till vilka arbeten som i framtiden ska kräva behörighet. I sak delar jag helt EIO:s uppfattning(…) Man kan i dag bygga kilometerlånga broar och hundratals meter höga skyskrapor utan att entreprenören eller dess anställda har av staten reglerad kompetens. Men att bygga en kraftledning är i dag ett arbete som ställer krav på formell kompetens. Man kan även bygga elutrustningen för en pappersmaskin, låg- och högspänning, utan behörighet men man får inte byta en fast monterad lysrörsarmatur i samma lokal utan att det finns behörighet. Är detta rimligt?”, argumenterar Mats Jonsson.

Hans förslag är att staten bara ska reglera kompetenskrav för den som ska utföra elinstallationsarbete för anläggningar som är anslutna till allmänna distributionsnät för lågspänning, alltså installationer i till exempel bostäder, kontor, restauranger och mindre industrier.

Men arbeten inom koncessionspliktiga elnät, industrier med eget högspänningsnät eller en vattenkraftstation borde inte omfattas av statens krav på formell kompetens.

– Ett behörighetssystem ska i första hand skydda konsumenten. Det är omodernt att låta staten ge behörighet på det här sättet vid större anläggningar. Systemet ska verka för återhållsamhet så till vida att staten visar att elinstallationsarbete endast får utföras av kvalificerade personer. Men det behövs inte en statlig reglering när landstinget upphandlar elinstallationsarbete, när elnätsföretaget byter kabelskåp eller när den större industrin installerar ställverk. För installationer inom lågspänning ser jag inget problem med att låta branschen styra genom, till exempel, ett certifikat eller en elektrikerlegitimation, säger Mats Jonsson till Elinstallatören.

Jan Siezing, tycker att argumenten är oerhört viktiga.

– Igår hade vi möte i utredningens expertgrupp och vi diskuterade då bland annat den här frågan. Mats Jonsson tar nu debatten ett varv till på ett mycket intressant sätt. Det nuvarande behörighetssystemet är helt klart hopplöst omodernt, säger han.

Örjan Borgström är utvecklingsansvarig på Elbranschens utvecklings- och utbildningscentrum (EUU), numera ägt av EIO. Han säger att han håller med om det mesta i Mats Jonssons argument. Men förslagen innebär också att andra frågor dyker upp – som måste besvaras.

Ett behörighetssystem, hur omodernt det än är, fungerar alltid lite som en kvalitetsstämpel, och jag tror att om vissa anläggningar undantas från behörighetskravet så kan ett behov uppstå av att kvalitetssäkra elteknikföretagen. Det i sin tur skulle nog ställa mer långtgående krav på företagen än vad det nuvarande behörighetssystemet gör.
Örjan Borgström

Utöver det menar Örjan Borgström att de som ansvarar för anläggningar för produktion av el, överföring av el och industrier med högspänningsinstallationer har också ett annat intresse än att anläggningen är säker för personer och egendom – nämligen att de ansvarar för produktionen.

– Det låter cyniskt, men de ekonomiska styrmedlen har ofta mycket större kraft. Ett driftavbrott på grund av en felaktig installation på en industri skulle kunna kosta mycket pengar i form av minskad produktion. På en industri finns dessutom ett arbetsgivaransvar för arbetsmiljön som borde garantera att anläggningarna som byggs är säkra för alla personer inom anläggningen både vad gäller elskada och skador vid brand, säger han och fortsätter:

– Det innebär att de anläggningar som återstår och där ett behörighetssystem kan vara nödvändigt, är mindre anläggningar där den ansvarige inte kan tänkas ha samma kunskap och ansvar för alla personer i anläggningen och inte heller har full kontroll över tillträde till anläggningen.

Både Mats Jonsson och Örjan Borgström är dock tveksamma till att de kunskaper som nuvarande gymnasieskola ger är tillräckliga överallt.

ECY-certifikatet räcker inte för installationer i de större anläggningar jag nämnt, så här behöver vi en viss reglering.
Mats Jonsson

Örjan Borgström menar att det säkert räcker för, till exempel, bostadsinstallationer och kontorsbyggnader med den kompetens som gymnasieskolan ger.

– Men det finns betydligt mer komplicerade anläggningar även på lågspänningssidan som kräver större kompetens, säger han.