Toapapper möjliggör Sveriges största industriprojekt sedan andra världsskriget

När Elinstallatören besöker Östrands massafabrik trängs 130 montörer med 1 500 kolleger från ett hundratal olika företag. Alla jobbar hårt under slutspurten med att färdigställa Sveriges största industriprojekt.

Snön faller ymnigt men tyst när vi stiger av snabbtåget på Timrå station. En Midrocmärkt skåpbil rullar in på parkeringen. Vi har blivit lovade skjuts till fabriken och utgår från att det är vår värd, Midroc Electros projektchef Per Göthe, som anlänt. Per kom hit som projektchef för uppdraget på Östrand i september 2016. Han kan beskrivas som en erfaren ”projekträv” med bland annat elinstallationerna på fotbollslaget Gävle IF:s hemmaarena Gavlehov på sin meritlista. Nu är det Östrand för hela slanten, åtminstone fram till sommaren.

Armaturbyte 72 meter upp i 11 minusgrader

Men det är inte Per Göthe som kör den här bilen, utan en av hans kolleger, Kalle Eriksson. Det är tisdag förmiddag och som projektledare har Kalle tagit på sig att hämta upp veckans avlösning – några killar i hans delprojekt som varit hemma och vilat upp sig en vecka. 

Hans-Olofs solceller producerar vätgas som ger el hela vintern

Några minuter senare bromsar Per Göthe in framför oss. Han och Kalle och 130 elektrikerkolleger har varit här på Östrand i flera månader redan – och de har många månader kvar. 

Utbyggnaden av Östrands massafabrik är det största industriprojektet i Sverige just nu, det lär vara det största sedan andra världskriget. SCA gör här den största investeringen i företagets historia – 7,8 miljarder kronor är projektet budgeterat till.

Likström – räddar bron från rost

SCA gör här den största investeringen i företagets historia – 7,8 miljarder kronor är projektet budgeterat till.

För Midroc var kontraktet på installationerna av kraft, belysning och brandlarm värt 95 miljoner när det skrevs under, men summan lär öka fram till nästa sommar då utbyggnaden ska vara färdig.

Morgonfikat hotat när kunderna kan handla elmateriel dygnet runt

– Jag blir inte förvånad om vi kommer en bit över 150 miljoner innan allt är klart, säger Per Göthe medan han vant rattar bilen i snömodden under den korta bilfärden ner till Östrand. 

Per och hans arbetsstyrka har redan lagt ner mer än 50 000 mantimmar sedan starten och Per gissar att antalet stiger till 90 000 innan det är dags att packa ihop och dra vidare till nästa projekt i juli 2018.

SCA:s projektkontor är inrymt i en stor etablering utanför fabriksområdet. Projektchefen Håkan Wänglund är näst högsta hönset i en projektorganisation med 140 konstruktörer, tekniker, ekonomer och många andra -professioner som behövs för att konstruera och projektera en massafabrik. 50 av projektorganisationens medlemmar är internt SCA-folk, resten är konsulter utifrån.

Bränslecell i källaren: ”Nu är det vätgasdrift som gäller”

– Här på Östrand kallar vi utbyggnaden för Heliosprojektet. Vi driver den i nio delprojekt och har en egen projektledare för varje. Alla har de varit med från början och eftersom de själva har gjort kalkylerna krigar nu hela gänget för att bevisa att de inte har räknat fel. Det tycker vi är ett smart upplägg, skrattar Håkan.

– Jag blir inte förvånad om vi kommer en bit över 150 miljoner innan allt är klart.

Per Göthe

Han är lite förvånad över att det faktiskt inte har varit så lätt att få tag på konsulter till projektet.

– Det verkar som om de inte har någon lust att resa lite längre nu för tiden. Så var det inte förr, minns han.

Därför har många konsulter rekryterats från närområdet – Örnsköldsvik och Sundsvall i första hand.

Risk med nya elprylar i gamla hus

– Det är oerhört många företag som är involverade och många av dem har en eller flera underentreprenörer som kanske i sin tur har sina underentreprenörer.

Håkan Wänglund medger att det kan vara svårt att veta hur långt ner i leverantörskedjan som SCA kan gå för att försäkra sig om att alla som arbetar på Östrand har rätt arbetsvillkor, att företagen betalar sina skatter och liknande.

– Vad vi gör är att vi ställer krav i våra avtal med huvudentreprenörerna på att allt ska gå korrekt till. Sedan får de i sin tur ställa samma krav i sina avtal för att täcka upp det hela. 

De stora maskinleverantörerna, i det här fallet finska Valmet och österrikiska Andritz, anlitar sina egna entreprenörer för maskinmontage och installationer.

Vad gäller egentligen vid installation av golvvärme?

– Vad vi gör är att vi ställer krav i våra avtal med huvudentreprenörerna på att allt ska gå korrekt till. Sedan får de i sin tur ställa samma krav i sina avtal för att täcka upp det hela.

Håkan Wänglund

– Men el och instrumentmontage upphandlar vi på egen hand, liksom rörarbetena för alla gemensamma system på fabriksområdet. Finska Fine Weld är leverantör av rörbryggorna, medan Midroc har fått i uppdrag att svara för det mesta på elsidan, förklarar Håkan Wänglund. 

Det är ett förtroende som gett Per Göthe och hans styrka från Midroc rejält med arbete i mer än två år.

Håkan berättar att utomlands upphandlas projekt av den här digniteten oftast som nyckelfärdiga projekt, men att traditionen i Skandinavien är en annan – här vill beställarna göra mer själva. På gott och ont.

Elsäkerheten i bostäder utreds

– Ja, frågan är förstås om vi på SCA orkar driva ett så här stort projekt. Själva är vi övertygade om att vi kan det och att fördelen med vår projektmodell är att vi har bättre insyn och kontroll. I ett turn-key projekt får du som beställare ändå lägga ner i princip lika mycket tid för att ha koll på vad som händer i projektet – men utan att ha samma insyn i det, poängterar Håkan.

– Ja, frågan är förstås om vi på SCA orkar driva ett så här stort projekt. Själva är vi övertygade om att vi kan det och att fördelen med vår projektmodell är att vi har bättre insyn och kontroll.

Håkan Wänglund

De nio olika delprojekten i utbyggnaden har olika uppstarts- och färdigställningstider. Östrands nya renseri, där inkommande barrvirke tas om hand, är redan färdigt – det startades den 24 juli förra året. Den nya indunstningsanläggningen, där vatten kokas bort ur luten så att torrhalten ökar till närmare 80 procent, var klar i december förra året. Torkmaskinen ska stå klar i januari i år och den så kallade kaustiseringen, den anläggning där ny lut utvinns genom kokning av kemikalier från tidigare delar av processen, beräknas vara klar i slutet av januari.

Elkoppling revs efter anmälan från Elfelsmedlem

– Att vi startar upp de olika nya delarna av anläggningen vid olika tider ger oss en viktig fördel: Vi kan köra färdiga processteg på halvfart och får tid att följa upp hur de fungerar, säger Håkan Wänglund. Det gällde dock inte när indunstningen startades – där var vi tvungna att koppla över helt, någon återvändo fanns inte från den omläggningen.

Att få logistiken kring det hela att fungera är en av projektkontorets största utmaningar. För det är inte nog med att de upp emot 1 600 personer som deltar i utbyggnaden ska trängas på området, samtidigt drivs produktionen på Östrand vidare som om ingenting händer här. Bruket hålls i gång av 230 anställda i fabriken och 100 man från SCA:s underhållsavdelning. De senare delar sin tid mellan koncernens anläggningar i Sundsvallstrakten, främst Ortviken och Östrand.

– Att vi startar upp de olika nya delarna av anläggningen vid olika tider ger oss en viktig fördel: Vi kan köra färdiga processteg på halvfart och får tid att följa upp hur de fungerar.

Håkan Wänglund

– Fabriken kör vi med sex skiftlag, dygnet runt, 365 dagar om året – nästan. När sodapannan behöver rengöras stoppar vi produktionen i åtta till nio dagar. Då tas flera hundra man in för att göra alla de arbeten i anläggningen som inte kan göras under pågående drift. Det är en stor apparat som kräver massor av planering, berättar Håkan Wänglund.

Nytt initiativ mot olyckor i byggbranschen

Så här långt kan han konstatera att jätteprojektet fungerat ungefär som det var tänkt. Tidplaner har kunnat hållas, med små justeringar.

Men varför gör då SCA en så här stor investering? Vilka är de egentliga drivkrafterna bakom det hela? För att finna svaret på frågan får vi lämna Östrand för en stund och ge oss ut i skogen.

SCA är Europas största privata skogsägare. Koncernen äger 2,6 miljoner hektar skogsmark – till ytan är det ett lika stort område som de tre landskapen Västergötland, Bohuslän och Halland tillsammans. 

Två miljoner hektar av innehavet brukas och ger då en årsproduktion av 4,1 miljoner kubikmeter skogsvirke. Från andra skogsägare köper SCA varje år in ytterligare 2,7 miljoner kubikmeter. Allt det här virket utgör basen för koncernens produktion av skogsprodukter – i första hand massa, papper, pellets och sågat virke.

När sodapannan behöver rengöras stoppar vi produktionen i åtta till nio dagar. Då tas flera hundra man in för att göra alla de arbeten i anläggningen som inte kan göras under pågående drift. Det är en stor apparat som kräver massor av planering.

Håkan Wänglund

Investeringen i att bygga ut Östrand till det som blir världens största produktionslinje för barrsulfatmassa handlar i yttersta änden om att få ut ett så högt värde som möjligt ur koncernens stora skogsinnehav. Genom att själva förädla allt skogsvirke SCA producerar ökar företaget värdet på sitt skogsinnehav.

Så mycket får campingägare betala för brister i elsäkerhet

Utbyggnaden möjliggörs av den stora ökningen i konsumtionen av mjukpapper världen över. Det är papper som används till sådant som näsdukar, servetter och torkpapper av olika slag. 

De 500 000 ton som Östrand får i ökad kapacitet är lika mycket som marknaden ökar, varje år.   

– Den ökande efterfrågan är bra för oss eftersom ökningen sker samtidigt som konsumtionen av koncernens historiskt sett största produkt – tidningspapper – minskar. Vi har sett en glidning från den typen av pappersprodukter till mjukpapper – eller tissue, som vi kallar det – och kartongpapper, liner. Näthandelns expansion är en viktig faktor bakom det allt större behovet av förpackningsmaterial.

Östrand producerar massa för SCA:s tidningspappersproduktion i Ortviken och en hela tiden ökande mängd massa för mjukpapper. På bruket finns också en anläggning för kemisk termomekanisk massa, CTMP, som producerar 95 000 ton. Den massan används till bland annat hygien- och förpackningsprodukter.

– Den ökande efterfrågan är bra för oss eftersom ökningen sker samtidigt som konsumtionen av koncernens historiskt sett största produkt – tidningspapper – minskar.

Med höga miljöprestanda i produktionen och ett hållbart skogsbruk – årsproduktionen är mindre än tillväxten – kan SCA erbjuda sina kunder massa som har både TCF-(totalt klorfri) och ECF-märkning (från hållbart skogsbruk).

I Heliosprojektets mäss inne på fabriksområdet serveras bruna bönor med fläsk denna tisdag. Här samsas en brokig skara yrkesmän av flera olika nationaliteter och från många yrkesområden för att låta sig mättas av den svenska husmanskosten. Per Göthe tittar upp från sin tallrik och berättar om hur SCA har fördelat huvudansvaret för Heliosprojektet:

– SCA har valt att utse två byggentreprenörer. Peab har ”Greenfield-delen”, det vill säga alla nybyggnationer. Skanska fick förtroendet att svara för ”Brownfield” – allt som ska byggas om. Båda dessa delar körs som partneringprojekt. 

Arbeten pågår tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan. Vissa delprojekt körs i tvåskift från fem på morgonen till sent på kvällen.

– Vi har en projektorganisation som speglar SCA:s egen, med åtta projektledare för de sju delprojekten och en eller två ledande montörer i varje projekt. Och så har vi stödfunktioner för ekonomi, tidsplanering, logistik och liknande. Huvudansvaret för Midrocs åtagande har Patrik Mattson som är Midrocs avdelningschef för stora projekt, förklarar Per Göthe.

– SCA har valt att utse två byggentreprenörer. Peab har ”Greenfield-delen”, det vill säga alla nybyggnationer. Skanska fick förtroendet att svara för ”Brownfield” – allt som ska byggas om. Båda dessa delar körs som partneringprojekt.

Totalt har Per 130 personer i gång i projektet, inklusive underleverantörer som svarar för vissa instrumentmontage. Midroc har fått skramla ihop personal från olika filialer – från Stockholm till Kiruna för att täcka behovet, men har ändå tvingats att också låna in folk från andra företag i elteknikbranschen. 

– Hälften, ungefär, är vår egen personal och de flesta av dem kör på sjudagarsschemat. Några som bor i närheten kör på vanligt veckoschema.

Per berättar att anskaffandet av bostäder varit en av utmaningarna. Midroc hyr ett studentboende i Sundsvall, ett antal lägenheter och ett före detta kontor där. 

 – Och nu, i kulmen av projektet har vi kryddat med Söråkers Herrgård som är en konferensanläggning norr om Timrå och Östanskärs jakt- och konferenscenter. Vi uppmuntrar våra montörer att åka kommunalt till jobbet – därav Kalle Erikssons inhopp som chaufför åt tågresenärer denna tisdagsmorgon.

Med sextio personer i varje veckoskift och flera delprojekt att hålla reda på är överlämningarna väldigt viktiga. Inga viktiga detaljer får missas  – alla som ska ta över måste ha fullt klart för sig hur situationen är inom det egna arbetsområdet och vad som ska göras härnäst.

Med sextio personer i varje veckoskift och flera delprojekt att hålla reda på är överlämningarna väldigt viktiga. Inga viktiga detaljer får missas.

Magnus ”Greven” Persson och Kalle Eriksson är ansvariga för skiftbytena på Torkmaskinen. De finns på plats från måndag till torsdag. Eftersom ena skiftet åker hem på måndag eftermiddag och nästa lag kommer vid lunchtid på tisdag, finns tid för planering. 

Per Göthe är glad över att Greven och Kalle tar hand om överlämningsrutinerna. Då får han mer tid att fokusera på en annan stor utmaning i Östrandsprojektet – upphandlingsmodellen.

– SCA har köpt upp ett antal drifter – det rör sig nog om 1 200 stycken. I underlaget är de angivna med dimension, längd och typ av kabel. Ett 80-tal av drifterna är tunga saker, med två eller flera 240 kvadratskablar, men de allra flesta är av klenare slag. Svårigheten för mig är att uppskatta kostnaden utifrån ett underlag som inte bara är ganska knapphändigt utan också ändras över tiden. En tiometerskabel till en drift kanske visar sig bara bli en halv meter lång i realiteten, eller kanske 50 meter i stället, förklarar Per.

Som tur är, förklarar han, så finns det formler för hur de här avvikelserna ska regleras ekonomiskt. Det är den räkneoperationen som ger största förklaringen till att kontraktssumman överskridits rejält.

– En tiometerskabel till en drift kanske visar sig bara bli en halv meter lång i realiteten, eller kanske 50 meter i stället.

– Vi för in uppgifter i en kabellista som utgör underlag för faktureringen. Det är de verkliga måtten som gäller, vi kan inte ta betalt för annat än den verkliga kabelåtgången. Per Göthe berättar att det hittills tillkommit fler än 270 drifter, utöver de som upphandlades från början. 

ASI-montagen i styruppdraget omfattar alla styrningar, skydd, brytare och liknande som ligger på bus-kabeln. Den här delen utför Midroc Electro på löpande räkning. Samma gäller för det omfattande arbetet med potentialutjämningssystemen, PUS-ningen. Allmän kraft och belysning, inklusive uttagscentraler, har företaget lämnat pris på efter hand som projektet fortskridit.

– Här sker projekteringen löpande under arbetets gång, men det är väl mera regel än undantag nuförtiden, konstaterar Per.

Ute fortsätter snön att falla. Östrand ligger på en udde och täcker ett område på flera tiotals hektar. Här krävs det stödinsatser med bil för att hinna runt till alla delprojekten. Per Göthe visar vägen till Östrands nya torkanläggning. Den är inrymd i en byggnad som är 300 meter lång och är ett delprojekt som hittills krävt 

13 500 mantimmar för Midrocs del. Allt kretsar här kring den stora torkmaskin som österrikiska Andritz levererat. I torken är det Kalle Eriksson som är montageledare.

– Här sker projekteringen löpande under arbetets gång, men det är väl mera regel än undantag nuförtiden.

– Torken har 162 fläktar med stora motorer som initialt kommer att drivas utan varvtalsreglering. När vi var så gott som klara kom det bud om att förbereda fläktmotorerna för frekvensomriktare. Så vi fick byta ut alla anslutningskablar, berättar Kalle.

Per Göthe hakar på och förklarar att det inte alltid är helt enkelt att arbeta mellan maskinleverantör och beställare. 

– Det är lätt att komma i kläm, men på det hela taget så har vi en bra dialog med alla parter, även om det ibland kan råda lite språkförbistring. På Östrand arbetar folk från en mängd olika nationer – och det är långt ifrån alla som kan kommunicera på engelska, för att nu inte tala om vilket litet språk vårt eget är.

När massor av rörbryggor monterades inne i torkanläggningen blev det riktigt trångt.

– Här rådde nästan fullt krig när 300 rörsvetsare var i gång samtidigt som vi behövde utrymme för att jobba med drifterna, berättar Kalle Eriksson.

Inte långt från torkbyggnaden ligger indunstningsanläggningen. Den är också ett delprojekt i kolossalformat. Per Göthe berättar att det gick åt 50 fulla långtradare för att leverera de 1 200 ton byggnadsställning som behövdes när huset restes.

– Här rådde nästan fullt krig när 300 rörsvetsare var i gång samtidigt som vi behövde utrymme för att jobba med drifterna.

Inne i byggnaden är det många montörer i farten vid vårt besök. Pentair, som installerat värmekabel som ska förhindra att rörledningar fryser, var sena med sitt montage. Så Midroc har fått vänta med anslutningsarbetena. Nu gäller det att komma ikapp – det är inte lång tid kvar innan anläggningen ska köras i gång.

– Det är naturligtvis en utmaning att hitta folk nog att bemanna upp med när andra har blivit sena med sina arbeten eller det dyker upp nya saker som behöver göras, säger Per Göthe. Han menar annars att själva omfattningen på projektet kanske ändå är den största utmaningen av alla – särskilt sett i relation till hur kort tid som entreprenörerna har på sig att utföra sina jobb.

– Men på det stora hela är det kul att ha ansvar för ett så här stort projekt. Det är fint att se att vi får jobbet gjort utan att spräcka vare sig budgetar eller tidsramar, att vi förmår leverera vad kunden vill ha, menar Per Göthe, innan han lämnar oss för att återgå till de andra Midroc-arna. Per och hans månghövdade styrka har åtta månader kvar tillsammans innan projektet avslutas.

Från stationen ser Östrand ut som en hel liten stad i skymningsljuset. Flitens lampor lyser över hela anläggningen. Vi vädrar försiktigt i luften – med ramsan från skolan fortfarande aktuell någonstans i bakhuvudet: ”Sulfit luktar skit, sulfat luktar mat – fast tvärtom”. Så här vid landets största sulfatfabrik borde det lukta riktigt illa. 

Men så är inte fallet, för på Östrand eldas doftämnena från fabriken bort innan de hinner lämna fabriken. Det mesta som lämnar skorstenarna är vattenånga. Och vatten luktar ju inte, som bekant.