"De italienska spårvagnarna har försvårat arbetet för oss"

01 februari 2016  |  Text: Lars-Göran Hedin

Spårvagnarna är hjärtat i Göteborgs trafik. Utan dem stannar ­staden. De cirka 50 vagnselektrikerna hos ­Göteborgs Spårvägar är oerhört viktiga, trots att många knappt känner till deras existens. Elinstallatören har ­träffat Jörgen Lorko, vagns­elektriker i Majorna. Det han inte vet om el och mekanik på upp till 50 år gamla ­spårvagnar är knappast värt att veta.

Vagnhallarna i Majorna ligger i en ­riktigt klassisk Göteborgsstadsdel. På väg in hit spanar du ofrivilligt efter Kålle och Osborn och beklagar att Sten-Åke Cederhöök inte längre är i livet. Inne i hallarna, som just nu är delvis under reparation för att klara befarade snölaster, står spårvagnarna på rad. Göteborgs Spårvägar har fyra generationer av spårvagnar i drift. De tre äldsta sköts om här i Majorna. Den fjärde generationens spårvagn, M32 från italienska Ansaldobreda, repareras och underhålls vid vagnhallen i Gårda.

– De italienska vagnarna har försvårat arbetet för oss som jobbar i depåerna – det har tagit kraft, säger Jörgen Lorko.

Jörgen är vagnselektriker och en av dem som ser till att spårvagnarna alltid rullar i rikets största spårvagnsflotta. Han har ungefär 50 elektrikerkolleger inom Göteborgs Spårvägar, varav ett 20-tal här i Majorna.

– För tio år sedan när M28:an skulle tas ur trafik kasserades alla ritningar och mycket av den tekniska dokumentationen. Men det visade sig att vagnarna behövde vara kvar för att klara trafiken när den italienska M32:an stod på verkstad.

Jörgen Lorko, vagnselektriker på Göteborgs Spårvägar

 Bakom Jörgens bristande känslor för ”italienarna” ligger det faktum att de inte har motsvarat ­Göteborgs Spårvägars förväntningar. De sattes i trafik för tio år sedan med en lång efter­följande historia av dåligt fungerande teknik. Dessutom har vissa funktioner inte motsvarat de specifikationer som gällde vid upphandlingen. Resultatet har blivit att den äldsta generationens spårvagn, M28 från 1965, alltjämt är i trafik – och det har inneburit en del ­utmaningar för Jörgen och hans kolleger.

– För tio år sedan när M28:an skulle tas ur trafik kasserades alla ritningar och mycket av den tekniska dokumentationen. Men det visade sig att vagnarna behövde vara kvar för att klara trafiken när den italienska M32:an stod på verkstad. Så vi har fått underhålla de gamla vagnarna med hjälp av våra minnen och erfarenheter från förr, säger Jörgen.

– Men nu har Jörgen arbetat i nästan ett år med att ta fram nya ritningar och instruktioner för arbeten på de gamla vagnarna, berättar Peter Wendeblad. Han är produktionschef vid vagnhallarna i Majorna och ansvarig för kvaliteten på vagnarna och arbetet med att hålla dem i skick.

– Nu har Jörgen arbetat i nästan ett år med att ta fram nya ritningar och instruktioner för arbeten på de gamla vagnarna.

Peter Wendeblad, produktionschef vid vagnhallarna i Majorna

Tack vare Jörgen Lorkos arbete med ­utbildningsdokumentationen, har 108 vagnselektriker och vagnsmekaniker nu fått utbildning på den äldsta vagnstypen. Jörgen håller i utbildningen som handlar om både den analoga teknik av 1950-talssnitt som finns i de gamla vagnarna och om digitala system som tillkommit i dem på senare år.

– Vi kör mycket kompetensutveckling här i vagnhallarna, förklarar Peter Wendeblad. Meningen är att fortsätta med utbildningar på senare generationer av spårvagnar, men då blir det mest digital teknik som det hela handlar om.

Jörgen Lorko är en av de mer erfarna vagns­elektrikerna i Majorna. Han kommer från ­Ungern där han utbildade sig till lokelektriker. Vid årsskiftet 1982–83 flyttade han till Sverige och fick arbete på Göteborgs Spårvägar ett år senare. Sedan dess har han samlat på sig kunskaper om hur tre generationer spårvagnar fungerar.

– För att arbeta som vagnselektriker måste du ha kunskap om både analog och digital teknik, om allt från femtio år gammal elektromekanik till moderna PLC-styrningar.

– För att arbeta som vagnselektriker måste du ha kunskap om både analog och digital teknik, om allt från femtio år gammal elektromekanik till moderna PLC-styrningar.

Jörgen Lorko beskriver en spårvagn som ett komplett elsystem med motorer, generatorer, styrutrustning och en massa andra elgrejor.

– Det tar minst fem år att lära sig hur de olika modellerna är uppbyggda – och en del lär sig aldrig. Jörgen Lorko menar att det behövs påbyggnadsutbildning med elektronik, digital teknik, PLC-styrning och nätverksteknik för att få rätt kompetens som vagnslelektriker.

– Akutjobben klarar bara de bästa killarna, men de övriga behövs förstås också för att hålla vagnparken i gång, instämmer Peter Wendeblad. Göteborgs Spårvägar har 250 vagnar i trafik och en normal dag är det mellan fem och tio av dem som kommer in för reparation – oräknat de italienska vagnarna.

– Den vanligaste felkällan är dörrstängningen. Med massor av stopp utefter linjerna slits de väldigt mycket. Om inte dörren kan låsas går det inte att köra vagnen, förklarar Jörgen Lorko.

– Den vanligaste felkällan är dörrstängningen. Med massor av stopp utefter linjerna slits de väldigt mycket. Om inte dörren kan låsas går det inte att köra vagnen.

 Då får någon av spårvägens tre blåsljusbilar rycka ut med en reparatör som kan förbikoppla dörrsäkerhetsstoppet och köra in vagnen till depå där vagnselektrikerna tar över.

Förutom reparationerna så är det med spår­vagnar som med all annan materiel som ­används i persontrafik: de måste inspekteras och ses över enligt gällande bestämmelser. Spårvagnarna granskas en gång i månaden.

De går igenom ett omfattande kontrollprogram och viss utrustning byts ut enligt det intervallschema som gäller just den komponenten.

– Beroende på vilken del är det antingen tid eller antal körda kilometer som bestämmer intervallet, förklarar Peter Wendeblad. Motorer, omformare, strömavtagare, hjul och bromsar är sådant som byts ut efter hand.

– Den som vill ha ett varierande och lite annorlunda elektrikerjobb är välkommen hit till Göteborgs Spårvägar, framhåller Peter Wendeblad. Han berättar att det har skett ett generationsskifte bland personalen på depån och att det gått förvånansvärt bra.

– Grundkravet för att få jobb som vagns­elektriker är att du har genomgått det treåriga elprogrammet på gymnasiet eller motsvarande. 

– Grundkravet för att få jobb som vagns­elektriker är att du har genomgått det treåriga elprogrammet på gymnasiet eller motsvarande. Sedan är det ett stort plus om du har kun­skaper om styr- och reglerteknik, PLC, data och kommunikation.

Peter är glad över att ha fått in flera yngre förmågor som har de här kun­skaperna med sig från början, men under­stryker också vikten av lång erfarenhet:

– Vi är tacksamma över att också ha kvar en hel del äldre personal som kan ta de svåra jobben medan de yngre lär sig. Och så är det förstås så att de äldre killarna gör mycket för den goda stämningen här i hallarna.

Här ­snackar vi om många go’a gubbar, ­poängterar Peter Wendeblad.

Fler nyheter