Foto Daniel Roos

Elektriker avgörande för AstraZeneca

08 april 2015  |  Text: Jesper Mott

Det som tar en timme för en elektriker på ett bygge kan ta fyra gånger så lång tid för Michael Palmblad och hans kollegor. Det handlar inte om ett gäng med lågt arbetstempo, utan snarare noggrannhet – och på AstraZenecas anläggningar i Södertälje är noggrannhet en dygd. Preparaten slutar aldrig att trilla ut från Sveriges största läkemedelsfabrik.

Michael Palmblad har tagit på sig hårskydd, nät över skägget och ljusblå skyddskläder. Han skrubbar händerna noga och spritar in dem innan han går vidare in i det som kallas hygienisk zon på AstraZenecas produktionsanläggning i Snäckviken mitt i Södertälje.

Michael har en uppsättning kliniskt rena verktyg som ligger och väntar i verktygslådan inne på området. Att fixa elen i en anläggning som producerar livsviktiga läkemedel är inget som tillåter slarv. Michael Palmblad och hans kollegor jobbar hellre rätt än snabbt och i förlängningen gynnar det produktionen.

– Jag ska justera en gränslägesgivare för kvävgasventilen, säger Michael när han kliver upp på stegen och huvudet försvinner in i undertaket. Givaren känner av vilket läge ventilen står i och talar om det för resten av produktionen, som i den här delen av anläggningen rör sig om frystorkning av ett preparat avsett för astmatiker.

För honom är den noggranna hygienen vardag och han förklarar att den är indelad i olika nivåer beroende på vilka preparat och vilka processer det rör sig om.

– I de mest känsliga områdena slussas vi in med flera klädbyten och tvättar av oss i flera steg innan vi kommer in på arbetsområdet. Det finns till och med instruktioner för hur man ska röra sig i de mest känsliga områdena för att minimera spridning av bakterier. Att röra sig långsamt och kontrollerat ger mindre spridning.

I vissa fall handlar det också om att personalen inte ska utsättas för något som kan skada dem. Vissa kemikalier är starka och högkoncentrerade och det är inget som är bra att få på huden eller få med sig ut från anläggningen.

Sedan tre år har Caverion ansvaret för det mesta inom den tekniska driften och underhållet i Södertälje. Däri ingår elservicearbeten. Flera av det femtontal elektriker som ingår i Michaels grupp har dock jobbat länge på anläggningen, antingen som anställda på AstraZeneca eller hos någon underleverantör.

– Jag började på Caverion i november, men jag har jobbat på AstraZeneca sedan 1992, säger Michael Palmblad.

Chefen för elektrikerna som sköter driften på anläggningen i Snäckviken heter Keith Sandberg. Han var tidigare anställd på AstraZeneca, men tillhör numera Caverion.

– Vårt fokus är att stötta produktionen med allt från ställverk till dataanslutningar, säger Keith Sandberg.

– Vi ska bland annat se till att produktionen alltid är strömförsörjd fram till maskinerna och att belysningen fungerar. Vi är cirka femton personer i gruppen här på Snäckviken och vi har en motsvarande grupp i Gärtuna här i Södertälje, där den andra delen av produktionen finns.

Dessutom har Caverion en grupp på cirka tio elektriker som kontinuerligt gör förebyggande underhåll i båda anläggningarna, och som periodiskt kontrollerar och byter sådant som ligger på schemalagd service.

FAKTA

AztraZeneca

  • 6 200 anställda vid två produktionsanläggningar i Södertälje och vid forskningsanläggningen i Mölndal.
  • AstraZenecas ledande produktionsanläggning finns i Södertälje, som har en av världens största tablettfabriker. Mer än 35 procent av företagets globala försäljningsvärde kommer från läkemedel tillverkade i Södertälje.
  • AstraZenecas varuexport från Sverige uppgick 2013 till 39 miljarder kronor.

I Snäckviken startar varje morgon med ett kort möte där gruppen går igenom planerna för dagen. Alla elektriker får sina egna arbetsorder i mobiltelefonen. Sedan dyker det alltid upp akuta behov under dagens lopp. En betydande del av allt arbete är sådant som ligger utanför planeringen.

Bland elektrikerna i Keiths grupp har två personer specialkompetens inom svagström och två är specialister på kraft och ställverk. Sedan har varje individ speciellt ansvar för en viss del av anläggningen, men vid behov kan Keith sätta flera personer på att lösa en speciellt akut uppgift.

– Sedan tar vi in fler samarbetspartners när vi går in i intensivare perioder. Just nu håller vi på att bygga ut det trådlösa datanätet, så där behöver vi mer personal, säger Keith Sandberg.

AstraZeneca kör produktion i skift dygnet runt, men elektrikerna från Caverion arbetar från sju till fyra på vardagar. Övrig tid gäller beredskap och det finns alltid någon som kan komma in akut.

– Det tar något år att komma in i rutinerna. Gången med arbetstillstånd är viktigt. Det måste vara klart var folk är, vad de gör och vilka risker som föreligger. Det är ytterst produktionen som har samordningsansvaret.

Vad letar då Caverion efter hos elektriker som ska jobba på AstraZeneca?

– Folk med bra lokalsinne. Det är en ganska stor anläggning, säger Keith Sandberg med ett leende.

– De ska ha ett brett intresse för all elteknik. Sedan är det bra att vara lugn och sansad och ha tålamodet att vara noga med hygienzonerna. Det går inte att stressa upp sig över att det inte går att byta en strömbrytare på nolltid. Produktionen är komplicerad och det gäller att förstå att det kan vara nödvändigt att vänta. Produktionen går före allt – säkerheten undantagen givetvis.

Lars Asplund, ansvarig beställare på AstraZeneca i Södertälje, menar att elektrikerna på många sätt är nyckelpersoner för produktionen.

– De måste förstå villkoren för alla delar av produktionen eftersom de rör sig över alla delar av anläggningen. De är avgörande för driften. Vi står för en varuexport på 39 miljarder kronor per år, så även tillfälliga avbrott har stor påverkan, säger Lars Asplund.

Lars Asplund berättar att det pågår ett projekt att successivt byta ut lysrör mot LED-belysning i anläggningen. Varje kåpa och armatur i hygienzonerna tillsluts med silikon för att säkerställa hygienen. Att byta lysrör i tid och otid innebär därför omfattande stopp. Med livslängden hos LED ska stoppen minimeras ytterligare och samtliga lampor kan istället bytas efter schema till exempel vart femte år.

De båda anläggningarna i Södertälje genomför planerade stopp under en vecka varje år. Då bryts strömmen i anläggningarna, säkerhetsventiler kollas och allt som ska bytas periodiskt byts ut. Det är i det tidsfönstret som elektrikerna planlägger svårare jobb i de sterila miljöerna.

Michael Palmblad är färdig med gränslägesgivaren och kliver ner från stegen. Han packar ner sina verktyg och samlar ihop sin utrustning som han kör på en vagn. Det är en väldig apparat att gå igenom, med klädbyten och handsprit, om han glömt något verktyg utanför zonen, så på vagnen finns det mesta med. Han rullar vagnen framför sig genom den väldiga anläggningen. Han går förbi produktionslinjerna som matar på och spottar ut preparat. Rutinerna med renligheten är inget som Michael Palmblad ens reagerar över längre.

– Det är en förutsättning för jobbet. Vi får betalt även när vi står och skrubbar händerna. Men vi har varierande uppgifter. Efter nästan 24 år tycker jag det är kul att stöta på problem som är kluriga att lösa. Då får vi ta hjälp av varandra. Man blir aldrig helt fullärd, säger Michael Palmblad.

FAKTA

Michael Palmblad

Ålder: 45 år

Bor: Tullinge

Familj: Fru, två barn och en katt

Intressen: Dataspel. Spelar gärna World of Warcraft i nätverk. Gillar hårdrock.

Framtidsplaner: ”Jag är ganska nöjd och hoppas att livet rullar på i samma stil.”

Fler nyheter