Logga in

Därför kommer hopp om aktiva elkunder på skam

Publicerad
27 feb 2017, 07:42

”Man kan inte bygga upp en elmarknad baserad på en önskan om elkonsumenter som är mycket mer aktiva än vad de i själva verket är. Även om hushållen valde att anpassa sin elanvändning så skulle elkostnaden för genomsnittshushållen bara minska med ett par procent”, säger forskaren Mattias Vesterberg vid Umeå Universitet.

Fortfarande är det få konsumenter som aktivt väljer el efter tillgänglighet och pris, trots att ny teknologi gör det möjligt. Det visar Mattias Vesterberg i en ny avhandling vid Umeå Universitet.

Flexibel efterfrågan är ett sätt att få en större andel förnyelsebar el. Ofta förutsätts det att hushållen ska vara aktiva i sin elkonsumtion och sänka elanvändningen under perioder med lägre tillgång. Men så fungerar det inte i verkligheten. En bidragande orsak är att det inte finns särskilt mycket att vinna för hushållen att vara aktiva elkonsumenter. Det visar Mattias Vesterberg studier av hushållens beteende. Forskningen har skett på en detaljnivå, som inte tidigare har varit möjlig.

– Vi kan exempelvis se hur konsumtionsmönster för elanvändning påverkas av ökade inkomster. När ett hushåll får högre inkomster förbrukar man också mer el. Detta leder till större efterfrågetoppar som våra elsystem ständigt måste ha beredskap för, och det riskerar att bli kostsamt för samhället, säger Mattias Vesterberg i ett pressmeddelande.

Inte särskilt överraskande använder hushållen mer el för värme när det är kallt, mer el för belysning när det är mörkt och runt sextiden på kvällen använder många el till hushållsapparater. Eftersom de flesta hushåll har elavtal där priser är konstanta över tid finns det lite pengar att tjäna för de som försöker ändra sin elanvändning.

– Man kan inte bygga upp en elmarknad baserad på en önskan om elkonsumenter som är mycket mer aktiva än vad de i själva verket är. Även om hushållen valde att anpassa sin elanvändning så skulle elkostnaden för genomsnittshushållen bara minska med ett par procent. Detta skapar svaga incitament för hushållen att ändra sitt beteende, menar Mattias Vesterberg.