Elektrikern som byggde sin egen popmaskin

Hur får en klurig elektriker utlopp för sitt stora musik­intresse? Jonny Eriksson i Rättvik byggde ett elektro­mekaniskt enmansband – popmaskinen.

Drömska toner fyller den gamla godtemplarlokalen utanför Rättvik i Dalarna. Elektrikern Jonny Eriksson spelar en egenkomponerad låt på fyra trummor och en tvåhalsad gitarr – utan att nudda vare sig trumpinnar eller strängar.

I stället är det popmaskinens elektro­magneter som lägger ackord och slår på trummor i önskad takt. Allt styrs av 80 mikro­brytare, som slås till av roterande kupol-muttrar och tangenter under maskinens blank­lackade mdf-chassin. Hela designen andas futuristiskt 60-tal. Även elkomponenterna har några decennier på nacken.

– Här finns bara gammal hederlig relä-och brytarteknik. Ingenting är datorstyrt eller programmerbart, säger Jonny Eriksson, som till vardags driver elfirman Eriksson Elektro AB i Rättvik.

HÖR JONNY SPELA PÅ POPMASKINEN I VIDEON

Musiken har alltid varit ett stort intresse, och som tonåring drömde Jonny om en framtid i musikbranschen. Samtidigt ville han ha ett yrke som är lättare att försörja sig på. Därför blev han elektriker som sin morfar och morbror. Efter studenten från elprogrammet 2003 jobbade han som lärling på Rättviks Elektriska.

– Här finns bara gammal hederlig relä-och brytarteknik. Ingenting är datorstyrt eller programmerbart.

Sedan blev han sugen på en annan yrkesbana. Efter en utbildning i trähantverk vid en folkhögskola i Sörmland startade han ett möbelsnickeri i Uppsala med en kompis. ­Affärerna gick inte så lysande. Jonny återvände till elektrikeryrket, och jobbade bland annat som elektriker på Casino Cosmopol i Stockholm i några år. Först i fjol flyttade han tillbaka till hembygden och godtemplargården som han och sambon Kristina köpte för några år sedan.

Musikintresset har aldrig svalnat, och för sex år sedan kläckte Jonny idén till popmaskinen.

– Jag ville kombinera tre saker jag kan: ­musik, trähantverk och el, säger han.

Resultatet består av fyra turkosa chassin på varsitt stativ.

Och nog svänger det när Jonny bjuder på ett litet trumsolo. Taktverket rasslar i gång, foten trampar takten och trumpinnarna slår olika rytmer medan han vant rattar runt vreden på kontrollpanelen. Med andra handen får han fram en ackordföljd på gitarrerna också. Musiken blir inte fullt lika njutbar när Elinstallatörens utsända försöker klinka fram en trudelutt. Då känns Jonny Erikssons ord tröstande.

– Det är inte så lätt, för det är som att lära sig spela ett nytt instrument, säger han.

Nu när musiken tonat bort hörs bara ett svagt, dovt surrande i rummet.

– Det är inte så lätt, för det är som att lära sig spela ett nytt instrument.

– Jag har hållit på som tusan för att bli av med det där brummet. Det blev bättre när jag jordade plåten till gitarrkroppen, men det hörs fortfarande, säger han.

Första gången popmaskinen spelade inför publik var på Peace & Love i Borlänge 2012. Två år senare kammade skapelsen hem priset Maker of the year på Tekniska museet i Stockholm. Men den största framgången var kanske när The Hives spelade in en reklamfilm där Jonny och popmaskinen dyker upp – för att ersätta bandet.

– Det var jätteroligt att spela med de stora rockstjärnorna, säger Jonny.

– Jag har hållit på som tusan för att bli av med det där brummet. Det blev bättre när jag jordade plåten till gitarrkroppen, men det hörs fortfarande.

Nu är han sugen på att bygga en ännu mer avancerad popmaskin. Idéer till förbättringar råder det ingen brist på. Jonny Eriksson vill krympa taktverket, byta muttrarna mot magneter, lägga till två trummor, ersätta de två gitarrhalsarna med en enda sjusträngad, bygga in en bas och en joystick som styr svaj på gitarren.

Samtidigt har han en ettårig dotter, ett hus som renoveras och en nystartad elfirma.

– Tiden räcker inte riktigt till, men jag klurar hela tiden, säger han.