Logga in

Så funkar KNX

Publicerad
29 apr 2015, 16:04
| Uppdaterad
7 jun 2023

Modern elteknik kan vara nog så komplicerad att förstå. Vi på Elinstallatören vill gärna hjälpa till att reda ut begreppen, och kommer därför att beskriva KNX – den ledande tekniken för smarta fastigheter. Vi gör det med text och tillhörande illustrationer i bildspelet.

KNX I PRAKTIKEN

KNX-bussen (grön i figuren) letar sig runt i huset och samlar in information från alla styrande deltagare. I centralen – eller i en undercentral – finns aktorerna. Från dem dras strömmatningen (gul) till de olika elförbrukarna. Elledningen kan samförläggas med busskabeln för att minska antalet elrör i huset. Genom att placera ut undercentraler med aktorer kan ledningsdragningen minskas avsevärt. Det behövs ingen annan ledning än KNX-bussen mellan de styrande deltagarna och centralen eller mellan olika styrande deltagare.

KNX-KABELN

Busskabeln är en fyrtrådig skärmad kabel. Ledarna är partvinnade. Rött och svart är de ordinarie signal- och strömförsörjningskablarna. Vit och gult är reservkablar som kan användas till deltagare som kräver egen strömförsörjning eller exempelvis för övervakning av kabeln i sig. Normalt isoleras de bara och lämnas därhän. För inkoppling i deltagare och sammankoppling finns standardiserade kontakter. Det går i princip inte att koppla fel.

Läs också:
10 skäl att välja KNX i villan 2022

KNX I PRINCIP

Med KNX slipper elektrikern dra trådar kors och tvärs för att göra det möjligt att manövrera en rumsbelysning från olika strömställare. Istället dras en enda kabel med fyra ledare (två används, två i reserv). Detta är den så kallade KNX-bussen (grön i figuren).

KNX-kabeln, strömförsörjning och linjekopplare är exempel på så kallade systemkomponenter i en KNX-anläggning. Precis som i ett datanät förbinder kabeln olika noder eller ”deltagare” som de kallas. Dessa delas upp i sensorer och aktorer.

Sensorerna tar emot ett externt kommando (knapptryckning, rörelseindikering, ljusnivåvärde etcetera) och skickar ut detta som ett telegram på busskabeln.

Aktorerna (reläer som ofta har flera utgångar) tar emot dessa telegram, bearbetar informationen och utför funktionen (tänder en lampa, skruvar upp volymen på stereon, aktiverar ett hisslarm etcetera). Upp till 64 deltagare kan vara kopplade på en enda linje. Flera linjer kan byggas ihop med hjälp av linjekopplarna. Det finns KNX installationer med tusentals deltagare.

Det finns massor av varianter på både sensorer och aktorer – för alla funktioner som kan vara tänkbara i ett hus. Det behövs också en USB-modul för att ansluta PC när anläggningen ska programmeras. Med en IP-modul i systemet kan programmering ske också den vägen, samtidigt som systemet öppnas upp för styrning via webbgränssnitt eller appar.

Till skillnad från datanätet kräver KNX-systemet ingen server, eller centralenhet eftersom KNX med fördel byggas upp helt decentraliserat.. Intelligensen finns i de olika deltagarna. Hur de ”pratar” med varandra bestäms vid programmeringen. Informationen på KNX-bussen skickas i ”datapaket” som påminner om dem som används vid vanlig IP-kommunikation i datanät och liknande. Dessa datapaket kan också skickas via RF, det vill säga trådlöst.

KNX KLARAR DET MESTA

KNX är en standard som används av hundratals tillverkare i tusentals olika apparater och elutrustningar, styrsystem och annat. Alla KNX-produkter kan kopplas till varandra. Därför kan KNX hantera massor av olika funktioner i en byggnad. Här i figuren ser du några av de viktigaste exemplen.